Knäckebrödslasten.

I olika perioder i mitt liv har jag haft olika matlaster. Den värsta och längsta var när jag under nästan hela gymnasiet åt 200 gram mjölkchoklad om dagen. Jag var så inne på just mjölkchoklad så jag köpte aldrig ens någon med smak i. Nu har jag lite svårt för just mjölkchoklad men jag äter gärna lite mörkare..
När jag träffade Petter åt jag ett paket skånepepparkakor om dagen. Det har jag inte ätit sedan dess heller. Det är tråkigt när man äter något för mycket, man vill liksom inte ha det igen på så lång tid. Just nu har jag snöat in på knäckebröd. I höstas skulle jag åka till Caroline i Köpenhamn då kändes det jobbigt att vara utan knäckebröd två dagar. Vi försökte köpa ett där nere men de har bara de tråkiga sorterna, och jag gillar mest de fina och dyra. De bästa är spisbröd och vilmas knäckebröd. Jag äter de varje dag och till varje mål och ibland mellan målen. Istället för att koka ris till en gryta äter jag knäckebröd, men oftast blir det soppa för då passar det så bra med knäckemacka till. Ett tag försökte jag ta med knäckebröd till jobbet men det slutar ofta i en smulkatastrof så jag försöker låta bli, men jag sitter redan och är ledsen för att jag ska jobba imorgon för utan knäckebröd inget kul (som man väl brukar säga).