Alla tårar en lördagkväll .

I går ringde jag till min pappas moster, Maja. Hon är 93 år och bor i sundbyberg. Jag har inte träffat eller pratat med henne på tio år. Hon blev väldigt förvånad när jag frågade om jag fick komma och fika med henne på måndag. Men jag tror hon blev glad ändå, trots att hon undrade varför och vad det skulle betyda och vad jag egentligen ville flera gånger. Jag sa att jag jobbar på hemtjänst och har tänkt mycket på henne, hon varnade för att hon går med rullator så att jag inte skulle bli förvånad. Sen sa hon Äsch, det är ju ganska vanligt nu, det ser man ju överallt så du kanske inte blir chockad. När jag lagt på blev jag väldigt nedstämd och grät en skvätt för alla äldre som blir misstänksamma och ensamma och sjuka. Sen drack jag lite vin och åt pepparkakor till en sorglig film, så blev jag tvungen att gråta en skvätt till.