Årets idé!

Jag har fått en superbra idé! På balkongen ska jag plantera en tunn, skör, klättrande växt i en lång låda. Sen spaljerar jag upp så att den täcker hela mitt fönster med sina gröna blad. Det kommer bli superfint! En helt grön utsikt och så behöver jag inte flytta på grund av att jag bara har en tråkig gårdsplan utanför fönstret.
Snart ska jag iväg på en nyårsfest där det har utlovats att finnas bohemer, god mat, allsång och vild dans. Jag har jobbat med flätan i håret och en spanat/svamp/olivpaj.
Nästa år önskar jag mig att det görs stumpbyxor som inte går sönder i första taget.

Med bilintresse!

Jag har varit ute och övningskört med mammas nya lilla italienare (det är inte en bil) vi körde i hennes vanliga honda. Det gick hur bra som helst ända tills en sak hände, vad det är tänker jag inte skriva för det är våran hemlighet.
Igår fick jag se, klämma på och provsitta en mustang från 68. En helt ny värld öppnade sig, jag som trodde att mustang var en senapssort. Bilen var fantastisk! Jag tror att jag kan bli en riktig bilfantast.

Cykeltjuven

Det är jag! Vi var ute och gick på juldagen hos mamma, jag och lillasyster. Eftersom mamma bor på landet så tar vägarna slut lite då och då så ganska ofta fick promenaden fortsätta över en åker. Vi gick som bäst och skrattade åt ett bajsskämt när jag såg en fin olåst cykel stå placerad bakom ett elskåp. Det var mitt på ljusa dagen så vi viskade till varandra, vi tar den när det blivit mörkt.
När mörkret fallit gick vi tillbaka, jag gick snabbt fram och tog den som om den vore min medans lillasyster tittade efter arga hundar och människor. Sen rullade vi hem den och gömde den i mammas garage. Nu står den där i väntan på att fraktas till uppsala där lillasyster är student. Alla studenter i uppsala har minst en stulen cykel så nu passar hon väl äntligen in fint.

KörTkort

Efter idag kallas det körtkort för min del. Jag kan helt enkelt inte lära mig växla, bromsa, dragläge eller svänga och det är rätt viktiga saker.
Det jag kan är blinka, köra fort och backa.
Efter lektionen idag ringde jag Maria och grät ut. Stackars henne. Jag ska bjuda henne på fika när jag kommer hem.

Här lurar vansinnet

Så stod det i utkanten på engelska sjökartor under medeltiden och så kände jag när jag idag besökte söndagsmässan. Jag är alldeles för sälla i kyrkan, faktiskt nästan aldrig och vet inte hur det går till där. Jag visste faktiskt inte att prästen bröt sönder bröd och att alla besökare ställde sig på kö för att få ta en bit bröd och sen dricka ur samma glas, i förkylningstider! Jag trodde att det var något som katoliker gjorde och som protestanter bara talade symboliskt om i böner men aldrig utförde på riktigt.
När jag var fjorton tränade jag simning under en kort period. Träningen började tidigt på söndag mornar och på hemvägen hamnade jag ibland på en kyrkbuss. Det var en buss full med tanter som åkte till en kyrka som låg lite avsides. I mitten på bussen, där det är plats för barnvagnar, dukade de upp med kyrkkaffe. Så fikade de medans de åkte till kyrkan. De bjöd mig och jag minns att det var hemskt trevligt, jag har alltid gillat gamla personer. Men jag gick aldrig med i kyrkan utan följde med bussen en bit tillbaka tills jag kunde byta till en buss som gick hem.

Först ingenting sen ingenting sen allt och nu ingenting.

Idag vaknade jag tidigt. Jag gick upp och väntade på att klockan skulle bli tio. Det var då som biblioteket, ett cafe och två affärer skulle öppna och jag såg mycket fram emot det. Klockan tio hängde jag på låset till cafeét och sen fikade jag ordentligt. Därefter gick jag till affärerna och sen biblioteket för att läsa dn. Nu är nästan allting i den här hålan stängt igen.
Det är märkligt att inte prata med någon och veta att det ska vara så här hela helgen. När kassörskan i mataffären frågade om jag hade medlemskort kraxade jag bara till svar eftersom jag har varit tyst så länge. Och så här fortsätter det om inte nittonåringen förbarmar sig över min situation och tar med mig ut ikväll för att titta på raggare.

Mät er olycka med min.

Ibland kan det vara bra att mäta sin olycka med andras så att man får perspektiv. Man kan inse att man inte är så illa ute som man först trodde att man var.
(Jag ger er en möjlighet till lite mer lycka nu.)

Det är fredagkväll, jag har inte sovit ordentligt på en vecka eftersom sängen här är så obekväm. Jag gör av med en liten förmögenhet varje dag trots att jag bara äter potatis och gröt. I bästa fall förbarmar sig en 19 årig hästtjej över min ensamhet och tar med mig ut för att kolla på raggare. I annat fall kommer jag inte prata med någon på hela helgen utan leva genom datan. Jag kommer försöka hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att läsa en hel teoribok. Ska jag fortsätta? Nä, jag vill inte göra er ledsna. Var glada nu!

min körstil.

Precis som jag befarade kör jag alltför lättvindigt. lite som man kan tänka sig att kalle anka kör. Råkar komma åt tutan och tar kurvor i för hög hastighet och växlar hårt och rattar som om jag körde en traktor från femtiotalet. Inte så konstigt med tanke på att jag har kört traktorer från femtiotalet en del. Du behöver fler lektioner var dagens trista nyhet. stan är söt och farligt lugn, men jag längtar hem redan. Jag längtar till julen i stan och efter att träffa familj och vänner.

Körövning.

Jag har åkt till en håla för att lära mig kör bil. Det händer mycket kul här.
Idag körde jag i 70 km i timmen på en stor, kurvig och ganska hal väg. En liten tjej från bygden frågade mig om jag skulle ta studenten i vår och när jag sa att jag var 25 bjöd hon med mig på hennes kompisars utekväll som äger rum på lördag. Jag förstår inte hur de ska lyckas gå ut i hålan, men det ska bli kul att se försöket. Snön ligger hög och julstämningen är på topp. Jag bor högt upp i ett hus i den lilla stadens förort.

Min sömn.

När jag går och lägger mig brukar jag få en känsla av att det inte finns något tak ovan huvudet, det känns som där bara är en evigt stor rymd. Jag sover ordentligt påklädd nu, i ylletröja och yllestrumpor efter att jag sträkte armen när jag missade säcken på boxningen.

När folk berättar ingående om sina drömmar brukar det kännas som om jag ska somna av tristess. Men jag bara måste berätta om vad som hände inatt. Jag var ute i obebyggelse och behövde ta mig igenom ett ryskt tortyrläger. Det fanns två genomgångar som man kunde välja mellan. Jag testade den ena, träffade personer som går i min klass och som jobbade med tortyren. En av dem sa, jag har ju läst krig och fred så det här känns inte så hemskt. För att få överleva skulle man slå ner en gubbe som flög runt som en gummisnodd. I drömmen kommer jag ihåg att jag tänkte att jag var den bästa. Drömtydning någon?

Jennys julmusik!

En med dålig karma var över och lyssnade på musik. Ju mer vi lyssnade ju mer gick spelaren sönder. Nu fungerar den nästan inte alls. Jag råkar alltid ut för dåliga musikspelare. Den enda som håller måttet är min lilla billiga radio som står i köket.
Nu känner jag stor oro för julmusiken på glöggtillställningen. Men det är inte bara julmusiken jag förlorar, jag var inne i en period med ulf och bowie så det känns extra bedrövligt att inte ha möjlighet att lyssna nu.

Jag har en mamma med en buss.

Min mamma är van att köra så inte blir hon rädd inte när jag ringer och meddelar att jag har köpt ett skåp som måste köras hem. Det är ett vitt plåtskåp från 30-talet som kanske har stått på ett sjukhus eller i en fabrik. När skåpet är på plats hos mig ska vi köpa take away från fiskaffären och gå in och prata lite med farbron i bokaffären här runt knuten. Alltid när mamma kommer till min förort gör vi dessa två saker. det ska bli trevligt att äta fisk, skåpet är så dyrt, trots att jag har prutat ner det så jag äter mest kål, bröd och potatis numera.

uppföljning för rabatten könskål.

Idag skulle vi presentera våra rabattförslag inför klassen. Det var precis så pinsamt som ni kan tänka er.
Alla andra hade gjort rabatter som var vackra och hade ett vackert namn, oftast på engelska som till exempel purpule rain, eller green star. Alla talade om sina blommor, växttider och bladstrukturer.
När det var min tur sa min lärare `det ska bli spännande att höra hur du har tänkt`. Jag log förskräckt och mumlade något om att allt är politik och hur kan man inte vilja odla sånt som går att äta?

Rabatten Könskål fick ingen röst.
Cosmopolitan och Pink palett vann. Båda fulla med rosa blommor.

Pyton var det.

Jag var på fest igår. I inbjudan hade det stått att det skulle bjudas på snittar med pytonorm. Mina förväntningar var såklart skyhöga. Och alla uppfylldes. Ormen var seg, en aning hård och smakade ljust, lite rökt, kött. Kvällen började med fin middag och drinkar på polskt vis (mest bara sprit). Sen rödvin till ormen. Trots detta har jag gått upp tidigt för att åka hem till pappa och titta på hans bandage. Stackars pappa.

Konstfuck.

Jag har varit på julmarknad, det var en av sveriges främsta konstskolor som stod för kalaset. Kön (obs jag menar en kö man står i inte kön som i könsorgan, det kommer sen) för att få gå in sträckte sig runt husknuten och tog tjugo minuter att stå i. Så tittade jag på alla elevernas saker som de hade framställt. Och så blev jag lite ledsen. Efter att ha kollat på kanske tusen saker blev jag bara lite imponerad två gånger.

Om man träffar en person som går vilken utbildning som helst så finns det alltid en massa intressant att lära sig av den personen och en massa regler för hur man klarar utbildningen. Men om man pluggar konst finns det inga regler för hur man ska klara av sin utbildning, detta vet jag från en säker källa. Och vem orkar imponeras när det alltid handlar om att provocera med hjälp av könsorgan. I år fanns dem tryckta på papper, som pepparkakor och på massa andra saker.
Vill konststudenterna jobba på ett annat sätt (inte med kön) så kan de foga in fåglar, färilar eller kaniner i sina verk så har de också rott något i hamn som kan kallas konst. På detta sätt har det varit under flera år som jag har gått dit. Känns det enformigt, någon?

Julen, julen!!

I flera år har julen bara varit jobbig att ta sig igenom. Det är svårt att förklara hur trist det känns att åka mellan mamma och pappa och försöka hålla humöret uppe bland två klumpiga släkter. Men eländigt har det känts. Nu är det annorlunda, jag ser fram något så omåttligt mot julen.
Så fort man känner sig glad är det värt att stanna upp och fundera över vad och varför känslan har infunnit sig. På min lista står en del av sakerna med.

I flera veckor har vi sjungit julsånger med kören. Den bästa kommer från skottland och man ska sjunga med rullande r. Varje gång när jag har varit där känns det som om bröstet svämmar över av lyckokänslor.

Vart jag går bjuds jag på glögg och pepparkakor.

Jag är klar med nästan alla uppgifter i skolan och har skickat in min hemtenta till universitetet.

Jag har pyntat hemma.

I nöden prövas kreativiteten.

Alla i min klass har under lång tid pratat om hur jobbigt och svårt det är att göra en uppgift vi har fått. Det är en trädgårdsskiss till en rabatten (ja, den som ska heta könskål). Äsch har jag tänk det där löser sig väl fort. Istället för att rita rabatt var jag ute och slarvade i helgen. Men nu sitter jag här, utan att ha köpt in material. Jag behöver ett stort papper och något att rita cirklar med och massa mattekunskaper. Utan något vettigt papper fick jag ta och klippa sönder en konsumkasse och rita på baksidan. 249 kålhuvuden ska jag rita ut. Sen 71 vallmoplantor... Det är hemskt krångligt och trist.

stjärnteckernas betydelse för personligheten.

Häromdagen blev jag påhoppad av en klasskamrat. Hon sa att min splittrade personlighet berodde på mitt stjärntecken. Detta var efter att jag hade talat (igen och igen) om min blindtarm och hur det har påverkat min identitet att bli tvingad att ta bort den. Precis som när mina föräldrar skilde sig så kände jag att min identitet förändrades, och det stod helt över mitt huvud. Jag gillar inte förändringar som jag inte kan styra över. Det är inte splittrat, splittrat hade varit att gilla det ibland och ogilla det ibland och vara osäker på när man gillade det och när man inte gör det. Ikväll ska jag drick öl och prata om sport med en jungfru. Det är ju ändå fredag.

saturnus och smällning.

Den senaste tiden har det hänt två ovanliga saker. En var för en vecka sedan. Då såg jag Saturnus från pendeltågsperrongen. Det andra hände idag när jag var ute och gick en promenad. I min väg kom en avspärrning som jag inte brydde mig så mycket om tills en orangeklädd arbetare ropade på mig och vinkade att jag inte skulle fortsätta fram utan gå bort mot honom. Det kommer smälla nu sa han argt. Man får inte gå här när vi spärrat av för att spränga. Det visste jag inte sa jag och så tittade vi tillsamans på när det smällde. De hade lagt däck över bombningen som flög upp och så rykte det en massa. Det var hemskt spännande att se bara en liten bit ifrån.

Osmosen.

Jag har aldrig varit bäst i klassen, oftare klassens lustigkurre. Emelanåt är det dock schysst att vara bäst och på gymnasiet utvecklade jag en strategi för hur det skulle gå till. Tricket var att lära sig onödigt mycket om en liten detalj och briljera totalt när den kom på tal. Till exempel på franskalektionerna lärde jag mig inte bara färgerna som vi skulle utan vad ljusblått och mörkblått heter och en del lite ovanliga färger. Sen när vi skulle kolla på en bild och beskriva färgerna regerade jag. På biologin lärde jag mig allt om osmosen. Den intresserar mig fortfarande och jag tänker ofta på den när jag lagar mat. Idag på en lektion i växtanatomi fick jag återigen glänsa när vår lärare frågade om någon i klassen kunde osmosen bra. Jag blev så energisk så flera skrattade. Så fick jag avar både clown och lysa med kunskaper.

missad måndag.

Jag har varit så hemskt trött idag, trots att jag försov mig och missade tåget till skolan och en utomhus lektion i beskärning. Kanske lika bra det tänkte jag och pulsade hemåt igen. Det blir lätt så att jag blir så ivrig av att det är helg så jag tokbokar in saker och ting och känner mig sen helt utmattad på söndagkvällen. En av helgens traditioner är att äta frukost med min nya singelbekant. Jag gillar henne som fan men det är som att vi ses mest för att prata om att vi är singlar och om annat som singlar talar om. Ni kan själva tänka er hur det låter.

Könskål.

Jag har gjort bort mig igen. I skolan har vi en uppgift att göra en skiss på en rabatt. Det är en rund rätt stor rabatt som finns framför skolan, två av förslagen vinner och får sina förslag planterade. Jag tyckte att det vore hur skoj som helst om man planterade rödrosa krasse i en rund ring i mitten och runt den olika kålsorter. Kålsorterna ska vara i olika färger (rödkål, vitkål, brysselkål och dekorationskål) och planteras i ett mönster som påminer om en vagina. Rabattförslaget döpte jag till könskål. Jag tog inte uppgiften på största allvar men mailade in förslaget till min lärare. Idag fick jag svar då hon frågade vad jag menade med namnet, undertexten var tycker du att detta är lämpligt.

Trasiga Jenny, vinden har inte vänt.

Det är så hemskt allting just nu. Jag går sönder mer och mer för varje vecka. Igår köpte jag en cykel, det skulle ha skett för länge sedan men har skjutits upp på grund av operationer. Så skulle jag bara cykla en pyttekort bit men halkade på isigt väglag. Med fler sår som det sprutade blod ur och ett stukat lillfinger och blåmärken och värst av allt, ett trasigt förtroende för min cykling men med en ny cykel stod jag i mörkter långt hemifrån och tyckte synd om mig själv.
Jag ringde en fin vän och sen en släkting och grät ut lite hos båda. Jag tänker också på alla fina påhälsningar och paket jag fick förra gången jag råkade illa ut. Ni behöver inte uppmärksamma mig på samma sätt den här gången eftersom det skulle bli för dyrt och ansträngande i längden.

Jag var ett svårt fall, doktorn grät.

Nästan iallafall. Någon läkare har jag inte träffat idag men väl en praktikant och en sjuksköterska. Stygnen skulle tas bort. Sköterskan började pilla och jag låg som vanligt på ett operationsbord. Efter ett tag frågade hon om det var ok om praktikanten kom fram och kollade på min trasiga mage. Visst sa jag. Så fort hon hade slängt ett öga på magen så svimmade hon. Sköterskan sprang iväg, ska jag hjälpa till med något, frågade jag? Efter virrigt tomult togs så resten av stygnen bort och stora plåster sattes på. Nu hoppas jag slippa vården för ett tag framöver. Jag är trött på allt trams.

Årets näst första snö.

Årets första snö föll på mig när jag bytte från tåg till buss i Bastuträsk (norrland) i september. Igår snöade det här i fruängen och idag har jag istappar på balkongen. Jag satt inomhus med vänner och åt god lunch under snöfallet, vi pratade om metrologer. Tvåbarnsmamman sa att de har exakt rätt i bara en procent av fallen. Vilken chock jag fick! Om de gissade nästan helt vilt skulle det kanske ha fler rätt. Det är tydligen väldigt svårt att spå väder, särskilt i sverige. Jag hoppas på en vit jul.

Det finns dem som bryr sig om vackra växter.

Äntligen är jag tillbaka i mitt liv igen. Jag gick upp ganska tidigt och tog med stor lust fart i mitt försummade skolarbete. Jag gjorde en uppgift som handlade om att välja vackra prydnadsväxter till en innegård. Under halva förmiddagen motiverade jag valen av växter genom att beskriva den fina bladstrukturen eller den dekorativa barken eller ett skört grenverk eller granna bär eller fagra blommor. Jag tycker sånna uppgifter är tramsiga för de blir så krystat och vem tänker på sådant om växter egentligen?
Senare på dagen träffade jag min konstnärliga vän och gick en lugn promenad. Utan att jag hade berättat om uppgiften så pratade hon i minst tjugo minuter om granna växter som vi gick förbi.

goddag yxskaft.

Jag pratade just med pappa i telefon. Jag har inga problem att höra vad han säger i telefon. Men när vi ses är det som om jag ibland får jättesvårt att höra vad han säger. Detta händer oftast med pappa men kan även inträffa när andra personer pratar. I sängen brevid mig på sjukhuset låg det en väldigt trevligt lite tjej som jag försökte prata med. Det blir lätt så pinsamt när man inte hör och inte vågar fråga flera gånger och låtsas att man hör och svarar vad man tror att man borde svara.

Medicin!

När läkaren skrev ut mig lovade han att det fanns ordentliga värktabletter till mig att hämta ut på apoteket. Jag gick dit och fick flera askar och förstod först hemma att de alla var olika typer av antibiotika. Nu har jag i ett dygn blivit tvygen att klara mig med bara alvedon. Det är ett elände för det gör hela tiden väldigt ont och man får inte äta så många som man skulle vilja. Idag ska jag gå ut för första gången sen operationen, till affären och förhoppningsvis apoteket, resten av tiden fördriver jag med att försöka läsa när det inte gör för ont.

Rudolph Valentino

Min blindtarm.

Jag har varit borta i dimmor av bland annat morfin sen jag skrev senast. Då visste jag inte att jag satt med en tickande blindtarm i magen. Nu är den borta och jag har haft tillfälle att studera sjukvården i flera dagar. Akuten ger jag inte mycket för. Först när jag satte mig för mig själv på en stol och gråter kom det en läkare och berättar att han tyvärr måste känna efter i min tarm. Att någon vill utbilda sig i flera år för att göra alla dessa äckliga saker tycker jag är otroligt konstigt. Men bra, annars hade jag strukit med. En spruken blindtarm är nämligen inte att leka med. Alla bättre utbildade känner säkert till historien om filmstjärnan som dog vid bara 29 års ålder av sprucken blindtarm och fick hur många unga kvinnor som helst att ta livet av sig. detta skedde på 20-talet innan läkemedel fanns. Nuför tiden är det bättre, jag stoppar i mig ungefär 12 tabletter om dagen och räknar med att klara mig fint. Det enda som kommer bli kvar är fyra ärr på magen.

Teaterafton.

Alldeles innan jag skulle på middag och teater ikväll fick jag veta att mitt sällskap hade fått förhinder på grund av sjukdom. Jag frågade en lantis i klassen om hon ville förlja med och det visade sig att hon glatt bytte bort träning mot en trög rysk teaterpjäs och lösgodis. Föreställningen skulle vara fyra och en halv timme lång så vi gick i pausen men kände oss fullt nöjda ändå. Jag tycker att det är dumt att inte korta ner så långa pjäser. De är uppenbarligen inte gjorda för folk som får träsmak i rumpan och behöver gå upp halv sex morgonen efter.

hemtentan som roddes i land.

Min nya stil är att bläddra lite i en av fem böcker som man har att läsa till hemtentan som ska skrivas och klara den galant. Med denna stilen får jag massa tid över som jag kan lägga på att göra roliga saker som att besöka Elsa Beskow spektaklet på junibacken. Och gå på teater en kväll mitt i veckan.

Bruden!

Efter att ha pratat med en kompis i flera år om att vi borde låtsas att vi ska gifta oss och gå in i en bröllopsaffär och prova klänningar så gjorde vi det idag. Hon ska gifta sig på riktigt och jag på låtsas. Det var så fint, massor av spets, maränger och tyll. Jag ville ta kort men det fick man inte! Jag provade iallafall igenom hela utbudet och sen åt jag gräddtårta. Vilken dag.

Imorgon händer det!

Det är aldrig fel att ha en cliffhanger en vardagkväll. Vad som händer får ni snällt vänta med att få veta. I två dagar har jag varit hemma hos mamma. Vi har bakat, beskurit äppelträd och promenerat. Det har varit trevligt och lugnt och väldigt lovaktigt.

Hjälp! Mitt höstlov fortsätter att vara hemskt och mystiskt. Igår när jag kom hem från promenad med tvåbarnsmamman var jag törstig. Jag drack två glas vatten och satte sedan igång att diska. Då såg jag att vattnet var helt brunt! Det var brunt bara när man satte på varmvattnet men sjukt läskigt ändå. Efter ett tag gick det över. Idag vaknade jag med så mycket träningsvärk så jag kan knappt röra mig. Efter att ha missat boxningen i fem veckor pallade jag mig dit på måndagkvällen. Ont, ont gör det i hela kroppen. Jag har svårt att hänga med i de 18 åriga grabbarnas tempo.

Min förra hyresgäst.

Idag hände det läskigaste någonsin. Jag var hemma och satt och skrev på golvet. När jag tittade upp och ut på gatan stod det en farbror och tittade in på mig. Usch tänkte jag och tittade ner. När jag tittar upp igen ser jag att han vinkar och vill att jag ska öppna balkongdörren. Så berättar han att han har bott i min lägenhet, från att den var precis nybyggd 1953 och tio år framåt. Han kom upp och kollade in. När han stod i min hall berättade han om ett mord som skedde i källaren. Jag bor första våningen över, alltså bara några meter från min säng.. Det var en ung kvinna som mördades och mordet klarades aldrig upp. Hon bodde i huset och det gjorde den huvudmisstänkte också. Jag har inte berättat det för alla, för det var så läskigt, men jag har sett en ung kvinna som låg i min säng en natt när jag vaknade. Jag får kalla kårar av att tänka på det och håret reser sig. Detta kräver att jag är berusad när jag lägger mig, iallafall inatt. Maria fyller år idag, nu ska jag iväg och öla med henne.

bertil.

Min mamma sa en gång att hon tyckte att jenny var ett bra namn för att det var inget namn som man kunde göra dumma smeknamn av. När jag var barn kallades jag för jenny benny bertilsson och mitt smeknamn på det blev kort och gott bertil. I tio års tid kallades jag för bertil. Och jag hyser såklart en stor känsla för det namnet och reagerar när någon ropar bertil. Så tji fick min mamma.

synden lathet.

Det var länge saden jag orkade dammsuga hela lägenheten samma dag. Ofta dammsuger jag köket och hallen och så får den stå framme ett par dagar tills jag dammsuger rummet. Jag orkar heller inte skura, nöjer mig med att torka upp lite från golvet ibland med en trasa. Jag har slutat bädda sängen och plocka undan.
Det enda jag gör ordentligt är att läsa tidningen och äta mat. De mest avanserade recepten ändras för att passa mitt lilla hushåll och tillagas. tidningar kan jag inte kasta förens de är ordentligt lästa. Det är därför som de ligger i en hög i soffan eller på stolar. Det må se skräpigt ut men är en av mina skötsamma sidor.

Att lära känna apparaterna.

Jag var hemma och fikade hos en i min klass. Vi skulle kolla lite på bilder på internet och satte på hennes dator. Sen stängde jag av den. Det brukar jag aldrig göra sa hon, men det kanske är bra. Så den får vila ut ordentligt någon gång. Jag har tänkt likadant som hon flera gånger, men när hon sa det högt så förstod jag att en apparat inte fungerar som en människa. Den har två lägen och det spelar inte så stor roll om den är på eller av, den bara är vad vi bestämmer åt den. Ens apparater i hemmet vill man gärna lära känna bättre. Min dvd spelare som jag lyssnar på musik genom har betett sig konstigt i flera veckor. Man sätter på den och den bara blinkar lite trött. Jag har trott att det är ett glapp och har suttit och pilat in handen bakom och tryckt i sladdar. Så efter en minut kommer den igång. Nu lyckades jag trycka in rätt sladd tänker jag då. Men så en dag testade jag att inte pilla på den och då började den också fungera efter en minut! Den har alltså bara lång startsträcka. Det är så skönt när man lär sig förstå apparater. Nu har jag blivit lite klokare.

alkoholpolitik.

Jag talade om alkoholproblemen med den klokaste av vänner. Hon ansåg att det var dumt att man alltid talade om problem i samhället skilda från alkohol. våltäkt, misshandel, stölder och alla möjliga brott kan man ju bevisligen se ha ett samband med alkohol. Varför inte förbjuda boven i dramat? Jag kan dricka lagom och gillar att bli full ibland men det är inte värt eländet. Argument om hur svårt det skulle vara med ett förbud gör sig icke besvär. Jag lyssnar inte på det örat. jag ska motionera i riksdagen med detta förslag.

en fransk äppeltårta med valnötter.

Jag sitter och äter en helt galet god fransk äppeltårta med valnötter som jag har bakat. Jag försökte ta ett kort på den så ni skulle få se hur fin den är men den gjorde sig inte så bra på bild. Att fota mat så att det ser gott ut tycker jag är svårt, det är synd för om jag hade varit bra på det så skulle jag ha velat bli matfotograf. I morgon är det iallafall min sista dag på praktiken. Och jag ska bjuda på tårtan. Det är bara provsmak ikväll. Nu måste jag räkna ut hur jag ska transportera tårtan på tunnelbanan imorgon.

Början på veckan.

Man får skryta om man tillsammans med en annan praktikant har skyfflat 2,5 ton jord från ett bilflak till en plantering på förmiddagen och sen 1,5 ton grus till en mur på eftermiddagen. Det är heller inte så konstigt om man känner sig lite mör och trött i hela kroppen. Idag var det grått och trist och vi slutade två timmar tidigare än vanligt. Det var skönt att komma hem och lägga sig på mattan och lyssna på musik ett tag. Sen fika med varm choklad och ostsmörgås.

min kulturhelg.

Vilken helg! Jag ska berätta från början. På fredag var jag ledig och började dagen med lugn frukost och promenad med tvåbarnsmamman. Sen åkte jag ut till ekerö och åt lunch med mamma på en liten äppelodling som har ett fint fik. På kvällen var jag på Beethovenkonsert i Berwaldhallen. Calle jobbar där och kan fixa in mig billigt. På lördagen åt jag lunch med vänner och gick sedan bort på bjudning. Det var en bekant som hade bjudit in mig på middag, förfest och utgång. Det var hemskt skoj fast jag bara kände en person lite grann. Alla var äldre än mig, det är så glassigt tycker jag att umgås med äldre personer. vi åkte taxi och stod på lista, det gör jag aldrig med jämnåriga. Idag har jag gått promenad och varit på det märkligaste kulturevenemang. Det var en pianokonsert och sen högläsning ur på spaning efter den tid som flytt.

Ett missförstånd

som hände häromdagen och som jag tyckte var kul var när jag sa att jag skulle hem och ta ett mysbad, jag byter inte propp sa jag, till två på min praktik. En av dem vet att proppen hemma hos mig gick för flera veckor sedan och att det är mörkt i vissa delar av min lägenhet. För att bada måste jag tända ljus och det kallas mysbad. Tänk er blicken jag fick av han som inte visste om att jag menade elpropp utan antog att jag talade om badkarsproppen.

framtidensforskning

Jag är ledig. Sitter hemma och lägger sista handen över en hemtenta. När man skriver en hemtenta ligger det nära till hands att tänka över all forskning och alla framsteg som mänskligheten hitills har uppnått. Var ska det sluta? Tänk om man i framtiden kommer kunna kolla upp exakt hur en person har rört sig över världen. Och tänk om man kan studera hur en person har mått, känt och tänk under hela sitt liv. Fast den levde för länge saden. Det vore något nytt för historikerna. Jag vill slå ett slag för forskningen.

Mina tankar och fotomodellernas.

Idag har det regnat. HELA dagen! Det är svårt att förklara hur överjävligt det är att stå i lera och gräva ut ett dike där det ska planteras ner en tung ligusterhäck. Det är kallt, tungt, blött och hemska bara. Vad har jag gett mig in på tänkte jag många gånger idag. en av gångena ringde jag calle. Jag hade absolut inget att säga ville bara slippa gräva ett tag. det hörs att du har blivit grovjobbare sa han efter att jag hade hävt ur mig fula ord.
Fotomodeller som svarar på frågan om hur det känns att vara just fotomodell säger alltid att inte vaknar jag och tänker Gud vad snygg jag är. Men jag vaknar Varje morgon och tänker herregud vad sjukt jag ska ta på mig ett lerigt blåställ och klockan är inte mer än fem och jag går i en skola där en av de vikigaste sakerna är att man inte tvättar stövlarna på något annat ställe än i stöveltvätten och hur i helvete ska jag bli mätt eller pigg någonsin igen. Jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig och känna att allt detta blir en normal vardag.

Ute i hösten.

Vi håller på med en anläggning på en kyrkogård. Miljön är världens vackraste och det är hur härligt som helst att vara ute och jobba. Idag har jag lagt sista handen vid ett murbygge. Vi har lagt en fin stenyta med mönster och imorgon ska vi troligtvis plantera. Det känns lustigt att denna mur och stenyta kommer finnas längre än mig. Det känns så handfast, jordnära och regält. det enda problemet är att man blir så hemskt trött. Mest trött blir man av all frisk luft och så lite hårt jobb på det.. Det blir ingen boxning för mig den här kvällen men väl en middag hos caroline.

utanför mitt fönster.

Väck inte den björn som sover, nu tänker jag skriva strunt hela tiden! Jag sitter och lyssnar på melodikrysset med morgonte. Utanför fönstret har de ställt en hög med balkongen som ska monteras upp nästa vecka. För ett tag sedan hade jag besök här hemma hos mig. Nämen så trevligt har du en gårdsplan här utanför ditt fönster? sa han. Jag blev väldigt glad och förvånad för utanför mitt fönster fanns samma lilla parkeringsplats som vanligt. Allt handlar som vanligt om hur mn väljer att betrakta saker och bara man lägger manken till så kan till och med en parkeringsplats bli en gårdsplan.

jag och vaktmästaren.

Malin har rätt, vad har jag för rätt att sluta blogga. Jag har ett intressant liv och massa att berätta om. Nu har vi praktik igen, jag är på ett anläggningsföretag. Förra veckan gjorde jag en bra sak där. De bygger en askbegravningsplats på en vacker kyrkogård. Trots regn och rusk har de inte blivit inbjudna på fika av kyrkogårdsvaktmästaren. Men så kom jag dit och charmade honom och han bjöd inte bara alla på kaffe utan hjälpte oss med vårat jobb eftersom han hade "några timmar över" på jobbet, så kan det vara att jobba på kyrkogård. Vi åt lunch tillsamans jag och vaktmästaren, han bjöd på längd till kaffet och vi tippade tillsamans på hästar och pratade om livet. Sen sjutsade han mig i en traktors grävskopa.

Om potatis

Potatisen är inte opolitisk, en miljöpartist tycker att vi ska göra reklam för potatisen för att folk ska äta den mer. Särskilt unga behöver börja äta mer potaits. Den är nyttig, närproducerad och billig. världens bästa mat alltså. Så gör som jag och mina coola vänner. Ha en rädda knölen middag och ät potatis!

sjukdomsminnen.

Jag är fortfarande förkyld. Idag stannar jag hemma och missar lektion i beskärning och plantering. Det känns jättetrist och ovanligt. Efter mina år som dagisfröken är jag nästan aldrig sjuk. Senast var när jag bodde i Edinburgh för länge sedan. Då låg jag i min säng i flera dagar. Min vän Lisa kom förbi och lagade mat till mig, jag berättade hur hon skulle göra från kökssoffan. Hacka löken sa jag, ok, men vill du att jag tar bort de små fötterna som den har? frågade hon. Lisa hade aldrig lagat särskilt mycket mat. Hon brukade dricka varm choklad till lunch. Hemifrån Sverige kom det ett paket med choklad och tidningar. Men jag orkade inte gå till dörren och öppna för brevbäraren så jag fick bara en liten lapp i lådan med begäran om att åka och hämta ut paketet på posten. När jag äntligen kände mig lite bättre gick jag över gatan till min vän Collin. Han bjöd upp min på kakor och te och sa att han hade varit så väldigt orolig. Sen insisterade han på att få skjutsa mig till apoteket. Larva dig inte sa jag, det ligger tio meter ner på gatan. Men Collin kunde man inte övertala. In i bilen och nerför gatan. Sen tyckte han att vi skulle sitta i ett av apotekets små bås tillsamans med en i personalstyrkan och tala länge om min sjukdom. Apoteksbiträdet rekomenderade en dyr medicin som Collin köpte åt mig. Sen for vi till posten för att hämta mitt paket.
Det är härligt med fina minnen, även om de handlar om sjukdom. Imorgon har jag blivit frisk och åker till norrland för att insupa frisk luft.

idag har jag klättrat på väggarna

Både bildligt och bokstavligt. Jag har satt upp hyllor högt upp. Den som har god och nära kontakt med mig vet att det har jag gjort tre gånger den senaste tiden. Man ska inte vara rädd för att sätta upp hyllor, det värsta som kan hända är att de ramlar ner. Först satte pappa upp ett par, de trippade ner. Men jag hann fånga dem i fallet så ingen fin lerskulptur behövde gå sönder. Nästa gång när jag hade satt upp hyllor blev de nedrykta av en som bara ville kolla om de satt ordentligt. De gjorde de ju inte. Jag har även varit sjuk och inte gått ut, klätt på mig eller pratat på hela dagen. Människan är flockdjur och klättrar bildligt talat på väggarna när hon lämnas åt slumpen med bara sig själv och en box sex and the city att roa sig med. Tack lillasyster för lånet, jag tycker det är en trevlig serie.

dekadansen.

Det är en speciell tid. Som både sommar och höst och det betyder dubbelt att göra. Jag fixar och ordnar. kokar äppelmos av mammas äpplen, bakar knäckebröd och bjuder på middag. Jag har fått ett fancy trädgårdsjobb med fria tyglar. Jag har ordnat nästa praktikplats. Jag har startat en bokklubb och ska börja sjunga i kör. Jag springer på skördemarknader och olika trädgårdar som måste kollas in av någon anledning.

Jag vill göra allt jag kan och det på en gång. Jag beter mig så här inte bara för att hösten kommer utan också för att jag influerats av boken jag läser, Martha av Doris Lessing. Den handlar om en ung kvinna som aldrig sover för att det finns så mycket annat roligare att göra. Jag ägnar mig inte bara åt matnyttiga saker utan lockas också av den dekadenta livsstilen just nu. Jag har börjat spela, supa oh slåss. Eller för att vara mer sanningsfast, trisslotter, vin med vänninor och boxningsträning för att orka beskära stora träd. Poängen är att jag känner mig dekadent och det är just nu när hösten kommer så väldigt befriande.

boxning.

Ikväll har jag tränat boxning för första gången i hela mitt liv. Många av mina fördommar besannades. Det var många väldigt unga killar som tog av sig sina tröjor och visade sina vältränade bringor i slutet av passet. Det var en tränare som pratade engelska och "drev på hårt". När man hade gjort något jobbigt jättemånga gånger så gjorde man det tio gånger till men då räknade man de sista högt tillsammans. På engelska. Tränaren var skämtsam och allvarsam mot sina elever. Och jag fattade hur man totalt kan gå upp i denna sport och känna en stor gemenskap. Det var svettigt, hårt, tufft och jobbigt. det var teknik mer än styrka och det var svårt men roligt.

bögar och böginnor.

För några dagar sedan var jag hemma hos min faster och kusiner för att äta middag. De bjöd på en fantastisk måltid som sköljdes ner med gott vin. Efteråt åt vi creme caramel och calvados till kaffet. Efter att ha pratat av oss ganska länge om tvillingarna spångös galenskaper berättade min faster en sak som jag inte visste om min farmor. Hon brukade gå på pridefestivalen när den just hade startat i stockholm. Den var då pytteliten och det var en del föreläsningar om homosexuellas situation. Min farmor satt på främsta raden och lyssnade och blev djupt berörd av bögarna och böginnorna (som hon trodde att det hette). Hon pratade sen mycket om hur svårt de hade haft det och var tydligen väldigt påläst, inte särskilt vanligt kan jag tänka för någon som var i 75-års åldern.

Nyttan med bjällror.

När jag pluggade i frankrike lärde jag känna en japanska som jag tyckte mycket om, hon hette yokiko. Hon var söt, vilken japanska är inte det? En lektion när vi skulle öva att prata om något som hade hänt (passe compose) berättade hon om hur hon hade gråtit av hemlängtan hela helgen. Yokiko hade en liten bjällra på sin väskas blixtlås. Det var för att det skulle låta om någon försökte stjäla från henne.
På praktiken åker vi runt en del i små bilar. Man behöver inte ha körkort för att köra dem. Det finns inga bälten så man måste hålla i sig ordentligt. Det finns heller ingen fastighetsmätare så vi vet inte hur fort vi åker (vi kan bara ana att de går snabbare än 30 km i timmen som är högsta tillåtna hastigheten). På vissa ställen finns det två gupp brevid varandra men vår bilar är så smala så vi kan åka i hög fart mellan guppen. Om vi behöver åker vi mot trafiken vid enkelriktat eller upp på gräsmattor. Vi trärnitar mitt i gatan och parkerar var som passar oss bäst.
De flesta bilar låter men en elbil är helt tyst så på den har de satt upp en liten bjällra så att folk ska ha en chans att höra att vi kommer.

sötebrödsdagarna är slut.

Jag har haft det bra i sommar. Bäst var (lustigt nog) den billigaste och enklaste resan. Till ett landställe fullt med trevliga släktingar bara en kort tågresa från stan. Men nu är semesterfirandet över. Imorgon börjar jag skolan och rivstartar med praktik i fyra veckor på djurgårdsförvaltningen. Jag ska upp i svinottan (trädgårdsfolk börjar alltid jobba tidigt, nästan lika tidigt som hantverkare!) och har förberett allt nu kvällen innan. Det är inte bara lunch som ska med utan också solglasögon, solkräm, sjal och badkläder eftersom jag är optimist. Min sista lediga kväll har jag tillbringat med pappa. Vi åt avokado med räkor och stenbitsrom. Sen gick vi en promenad och han blev imponerad av trevliga fruängen.

parkteater.

I går kväll var jag i en park och såg på en spelning. bandet var bra, picknicken god, solen sken och sällskapet var trevligt. Tänk så fantastiskt att de ordnar sånt gratis.

semestertider.

Petter i helikoptern.




Färöarna var fantastiskt. På dagarna gjorde vi utflykter till öar av olika storlek och befolkningsmängd och på kvällarna drack vi en öl på den lokala puben Natur och pratade och bestämde planer för nästa dagen. Det var den bästa resan och det går inte att sammanfatta allt här men jag ska berätta om vår sista dag och bästa dag.

Vi for med helikopter till en liten ön långt norrut som heter Fugloy. Turen var fantastiskt vacker. När vi kom fram skulle vi gå från ena lilla byn (femton invånare) till öns andra lilla by (med åtta invånare). Vi gick högt över havet och molnen låg så lågt så vi gick i dimma. Trots dimman var utsikten det vackraste jag någonsin har sett. Vi skulle åka tillbaka till Torshavn med båt. När den la till vid kajen gungade den så mycket så vi trodde aldrig att vi skulle kunna hoppa på den. Men proffsiga sjömän drog på oss och vi höll oss fast och vinkade till en farbror som vi hade talat med under väntan på båten.

Därefter for jag till skåne och latade mig. Vi drack öl, rökte cigarr och diskuterade hetsigt. Vi såg film och sov länge. Vi badade, cyklade och åt supergott. Nu är jag hemma igen och läser böcker och lyssnar på musik.

färöarna

det är skillnad på kändisar.

Jag berättade för min kille att Waira skulle heta Simone i mellannamn efter Simone de Beauvoir. Ok sa han, jag vet inte vem det är men jag känner igen namnet lite. Kan ni förstå hur förvånad och chockad jag blev! Han har visserligen hemskt dålig koll på kändisar men eftersom han är allmänbildad så tyckte jag att han borde veta vem Simone var. vem vet inte det liksom?
Några dagar senare sa han om en kille som satt i en buss att han där ser ut som Alexander Bard. Då slog det mig att han har koll på vissa kändisar iallafall och det kändes ju såklart skönt.

Nya vyer och landskap.

Jag ska resa bort till färöarna en vecka. I boken jag läser nu, maken av gun-britt sundström skrivs det så vackert om att resa. Att uppleva nya landskap och vyer som inte går att läsa sig till och inte heller se hur det är på film eller fotografi. Bara genom att uppleva inser man landskapet. Färöarna är ett väldigt speciellt landskap. Resan bestämdes väldigt plötsligt och jag har inte höga förväntningar eller resfeber, vilket känns bra. Jag har däremot läst att det går mycket får fritt på öarna. Att skada ett får kan ge höga böter men de ätar dem gärna, jag hoppas såklart på god mat på semestern.
Vi ska ta oss runt på öarna med buss, båt, fotvandring och kanske cykel. Med oss har jag fått tre listor av min vän Helena. En över museerna, en över cykeluthyrningarna och en över nattklubbarna. Tänk er mig på en färöisk nattklubb. Roligare än så blir det inte!

Rodde

För flera år sedan var jag bekant med en man som hette Rodde. Det mest fantastiska med honom var att han kunde hänga upp och ner i en lyktstolpe. Han tog tag i stolpen nertill och kastade upp benen, ungefär som att stå på händer, men han höll inte händerna vid marken utan högre upp där stolpen smalnar. Sen virade han fast benen runt stolpen och så kunde han hänga där ett tag tills han fick för mycket blod i huvudet. Rodde är nästan två meter lång så hans fötter var nästan uppe vid lampan!
För några dagar sedan såg jag honom hemma i fruängen, han gick på gatan och jag tyckte nog att han tittade igenkännande på mig. Nästa gång jag ser honom ska jag börja prata med honom. Jag vill gärna bli bekant med honom igen.

Petter var bäst.

I landslagen finns en ny stjärna som heter Petter. Han är ful eller ser iallafall inte ut som de andra fotomodellerna som är med i laget. Han är klumpig också tycker jag, i en match snubblade han in ett mål. Å andra sidan gjorde han ett mål och det var det ju inte alla som gjorde. Efter igår står det klart att Em är en tillställning som ryssarna har köpt. Alltså verkligen betalat för att vinna och kirrat domare som dömer till deras fördel och på ryska maneér tränat ihjäl spelarna. Tacka vet jag det svenska sättet. Låt fotbollsspelarna vara spelare tills de är pensionärer.
Eller så kan vi utreda vad som gick fel.

De kallas oss hjältar.

Jag betalar tv-licens. Det finns ingen bra anledning, jag vill till exempel inte bli politiker eller jobba med media men jag betalar ändå. Radiotjänst har ändrat sitt beteende emot de betalande. Efter hoten om en snigel på ögat under 90-talet har de börjat hylla personer som betalar. Nu är det vi som räknas, inte de obetalande. Vilket är helt rätt. Varje räkning som kommer hem har bilder på personer som betalar och de kallas för hjältar. Publik service är bra, visst är det! Särskilt uppskattade jag repotaget där reporten besökte en träimpregneringsfirma.

denna dagen ett liv.

I nästan fem dagar har jag haft besök som har bott hos mig. Det är Lisa som jag lärde känna i Edinburgh. Jag har turistat i min egen hemstad. Det är onekligen det bästa sättet att turista på. Man hittar överallt, vet vad som är schyst att se, var man vill fika osv. Dessutom har man ett mysigt ställe att bo på. Vi har bland annat gått på museum, åkt upp i kaknästornet och åkt ut till den skärgårdsö där saltkråkan spelades in.

i go for dolly.

Jag och Maria hade satt oss ett tag innan konserten skulle börja. På platserna framför oss var det tomt, vi satt på rad fem och såg jättebra. Precis innan konserten skulle börja gled ett par ner och satte sig på de tomma platserna. Bruden var mycket ung, hade cowboystövlar rosa sammets luvtröja och långt blont lite lockat hår. Karln var Bingo Rimér i cowboyhatt. Jag trodde att han hade lagt av med brudar, gift sig och skaffat barn.
Dolly var iallafall fantastisk! Hon hade glittriga kläder och mycket av allt. Hon hade satt på glitterstenar på sina instrument och pratade mycket mellan varje låt. Alltihop är obeskrivbart. Nästa födelsedag vill jag åka till dollywood.

Fredagen den 13.de

Idag fyller jag 25 år. Jag trodde att det bara var skrokfullt att uppmärksamma fredagen den 13, de men en snabb sökning på nätet visade att det finns all anledning att oroa sig. Jag ska inte fördjupa mig i det utan skriva om igår. Min vän som är bosatt, men hemma från piteå ringde och vi bestämde oss för att äta middag på ett trendigt ställe i vasastaden. Det var fantastiskt gott och billigt! Jag önskar att jag kunde beskriva smaksymfonien. Jag beställde en vegetarisk soppa men som visade sig innehålla bland annat kryddig korv. Jag var inte ledsen för det. till maten hörde det en buffe som ändrades under kvällen. Sen drack vi kaffe och åt creme caramel och drack citronsprit (limonetto kanske det hette?). När jag kom hem väntade nybakade bullar på mig. de fick jag även till frukost samt knäckemackor och ett fruktfat med jordgubbar, vindruvor och melon.
Jag ska snart iväg och dricka en kopp kaffe på en servering för mig själv och läsa ut en bok som jag håller på med. Sen ska jag träffa en klasskamrat och promenera och äta lunch. Innan Dolly börjar ska jag äta lite picknick. Maten är viktig, särskilt på bemärkelsedagen!

Bilder på uppsalafamiljen.

På plats hos familjen i Uppsala gnällde jag över att jag inte lyckades ta några fina bilder. Jag tar tillbaka allt och lägger upp två av de finaste här. Den ena visar en trött bebis som inte ville leka med mig utan bara äta och sova och den andra en allvarlig liten tjej som just har badat i en uppblåstbar bassäng på balkonen.

Mina växter.

Idag åkte jag till Uppsala på förmiddagen för att titta på Teresa och Johans nya familjemedlem. Det var en väldigt fin och söt bebis. När jag hade tittat färdigt gick jag efter Amaya i en park och sen till affären. Vi drack kaffe på balkongen och Johan blev väldigt intressera av mina växter här hemma. Jag berättade om tomaterna som har börjat komma och om chilin som är röd redan. Alldeles glad över att någon blir imopnerad lovade jag att lägga ut bilder till beskådan.

Igår var jag ute på ett fint landställe och hade det somrigt och skönt. På kvällen skulle jag fixa lite saker hemma, sen läsa och sova innan yogalektionen på söndagförmiddagen. Men så ringde telefonen och jag blev bjuden på en festlig tillställning. Så for jag på den och drack vin, sprit och öl (i nämnd ordning). Vaknade med baksmälla och kan inte gå på yoga, men det var vansinnigt trevligt igår så det gör inte så mycket. Istället ska jag gå till en nyanlagd trädgård vid östasiatiska museet.

ett upphittat fyrklöver.

Jag är en rastlös själ. Aldrig kan jag sitta still i gräset tillräkligt länge för att hitta fyrklöver. Dessutom har jag inte mycket tur. Jag har aldrig hittat ett, bara tillverkat några på fuskvis (genom att ta två och vira ihop stjälkarna). Men för några dagar sedan hittade jag mitt livs första! Det kändes mycket mer speciellt än vad jag trodde att det skulle kännas. Jag visade några i min klass, men ingen var särskilt imponerade. Hursomhelst, det som var skoj var att jag hittade det samma dag som min vän fick sitt andra barn och då känns det ännu lite roligare tycker jag.

Bo.

I morse frågade jag min kille vad hans pappa hette i mellannamn. Bo Gustav William sa han då. Vad tycker du om namnet Bo frågade jag. Inte alls röt han då, jag hade en hemsk lärare som hette Bo sa han.
Förra sommaren åkte jag på semester till lysekil med min kille. Till lysekil hade även mina småkusiner och deras mamma farit. Vi hängde lite med dem. En kväll blev vi bjudna på en fantastisk middag. Min yngsta kusin började prata om sin lärare som var så knäpp. Han hade jättekonstiga lektioner då han bara berättade om sig själv. Sen har han så svettig överläpp sa min kusin och skrattade. Herregud sa min kille, det låter precis som en lärare som jag hade när jag gick på mellanstadiet. Brukade han berätta om sina tvillingsöner, sin hund och om sin segelbåt? Det visade sig vara samma lärare som hade bytt skola! Han heter Bo och det är inte kul men namn som man har dåliga minnen till.

En ny skiva.

Idag har jag letat efter en skiva som jag ville lyssna på efter att ha läst om den i dn. Den beskrevs som om musikern gick loss på ståkar och körer och allt var ovanligt pampigt. Jag tyckte att det lät utmärkt. Tydligen skulle den inte släppas förens imorgon så istället köpte jag en skiva med rolling stones bästa hits. Konstigt val egentligen men det är så sällan man köper skivor nuförtiden så det kändes verkligen kul.
Sen var jag hemma hos pappa och åt middag. Han har försökt bjuda mig länge men eftersom jag fortfarande har men från tiden då jag blev tvungen att vara där ca två gånger per vecka och äta spagetti med creme fraiche försöker jag umgås på andra sätt. fika eller lunch fungerar. Senast vi sågs frågade han varför jag undervek hans middagsbjudningar. Jag ljög och sa att visst vore det trevligt med middag och så fick jag stå mitt kast. Maten var ok, sen åt vi två efterätter en på stan och en hemma hos honom. Det blev både tårtbit och glass. Dessutom var det trevligt, det finns ingen anledning att undervika i fortsättningen. Så lärde jag mig något idag också, nu ska jag sova. imorgon väntas det inomhuslektion i traktor.

prutten.

De senaste dagarna har det hänt ett gäng trevliga saker. I följande ordning ska jag berätta om dem. Jag vaknade upp brevid en stilig karl och promenerade till ett av hägerstens hippaste fik för att äta frukostbuffe. Sen åkte vi till stan och provade solglasögon. Jag har även sett färdigt twin peaks och är mer förtjust än alla andra över sista delen, även om slutet var bedrövligt. Jag är fortfarande helt uppe i den serien och vill prata om den hela tiden. Ni kan säkert föreställa er hur trist det känns att för en sån trendsätter som mig att vara många år efter.
Jag tänker mycket på semester, planering är ju halva resan som man brukar säga, dessutom har jag börjat lyssna på somrig musik så jag är helt i stämmning.
Till middag åt jag bönor och kål i en god sallad hos helena o mattias. Efter det råkade jag prutta högt på toaletten och blev kallad prutten. Jag är känsligt för sånt där. En gång bad jag en ny bekant gå hemifrån för att jag var gasig och behövde gå på toa.. Jag vill vara ok med sånt nu. men jag är det inte.

Sol eller kultur.

Igår skrev jag provet, det gick helt ok. Jag hade fel på en fråga om hur man vältrar en lerjord bara. Efter det började mitt sommarlov. Jag ska jobba tre dagar (kanske några till) men vara ledig mycket. Igår åt jag mat och drack vin med maria. Vi försökte planera en semesterresa. Frågan står mellan sol eller kultur. God mat är såklart ett krav annars kan det vara. Idag ska jag äta glass med pappa och träffa min vän Iren. Hon ska komma hit och fika. Jag har fått en annordningside om hur jag kan hänga upp tomatplantorna från mitt franska balkongräcke. Dessutom har jag börjat planera för kafferepet för att fira min födelsedag.

Trimmern.

Idag har vi haft skötselkurs i skolan. Vi jobbade med gräs. Att klippa gräs låter ju enkelt, men det är såklart också en hel vetenskap. Först fick vi veta i teorin hur vi skulle göra. Vår lärare sa att en skulle använda en trimmer och ta det gräs som var omöjligt med gräsklippare. Jag anmälde mig genast och trodde att jag hade tagit den bästa uppgiften. Så var det inte. Trimmern var tung och eländig, jag hade hjälm, solglasögon, skydd för ansikte och hörselskydd och såg ut som en läskig varelse i mina gröna trädgårdsbyxor instoppade i höga gummistövlar. Så fort jag närmade mig lite gräs eller sly bara kastades det sönder. Det kändes som en massaker i en skräckfilm där jag spelade den elaka huvudrollen. Nu är jag hemma och gräsig överallt. Så fort jag har duschat och ätit måste jag fördjupa mig i kvävets kretslopp och lära mig om kvävefixering till provet imorgon.

Att gnälla är mitt sätt att kommunicera.

Idag har jag varit på utflykt till Enköping och kollat på parker där. De är väldigt kända för sina parker där. Särskilt för de många små fickparkerna. En fickpark är en liten avgränsad park som man har byggt upp på ett område där det inte finns plats för något stort ordentligt. De kan vara nästan hur liten som helst men de var alla välskötta och fint planerade.
Vi åt pick-nick och drack kaffe på ett fin konditori. Efter halva dagen fick jag solsting och skoskav. På grund av detta kan jag inte plugga till mitt gödselprov idag heller. Min vän Helena frågade mig vad ett gödelprov kan handla om och eftersom jag förstod att intresset var stort ska jag skriva ner det så att alla kan få veta. Det är inte bara vad och hur man gödslar utan mycket om hur växten tar upp näring, vilka ämnen den kan få brist på eller överskott och hur den ser ut då. Det handlar även om hur växtnäringsämnerna finns/rör sig i marken och om hur man gödslar/hur olika jordar fungerar. Det innefattar även kemin bakom, dvs allt om kolloider och joner + en massa annat men nu får det vara nog.
Nu har jag gnällt klart, men som sagt att klaga är ju mitt sätt att kommunicera så ingen får tro att jag är upprörd.

Varför jag inte kan plugga.

Igår var jag hemma hos Mattias och Helena och åt en mycket god middag. Av en anledning som jag tyvärr inte kan berätta började de tala om spöken. De hade båda mycket erfarenhet. Berättelserna är ofta så läskiga så jag törs inte skriva ner dem. De nobbade mig när jag frågade om jag fick sova över i sängen mellan dem. Helena sa att jag kunde få sova på soffan men jag tog mig samman och for hem. Sen kunde jag inte sova på hela natten. Så idag har jag varit lite trött. Det är därför som jag inte kan plugga. Jag ville bara säga det.

Häromdagen klappade jag en fågel.

Den satt snällt på ett staket, vi trodde att det var något fel på den som lät sig bli klappad av två ivriga människor. Men det var det inte för sen kvittrade den och flög iväg. Jag är också färdig med min praktik. Det har varit bra, jag kan nu allt om pelargoner och tyckte varje morgon att det var roligt att gå dit. Idag har jag varit ledig. Jag har planterat om tomaterna, som faktiskt lever och hängt en del med tvåbarnsmamman här i fruängen. Trots att hon aldrig dricker kaffe gjorde hon en nästan perfekt kopp till mig. Sen talade vi om livet, det var som balsam. Jag har också tvättat, diskat, väntat på telefonsamtal och storstädat.. men egentligen borde jag ha pluggat till ett viktigt prov som handlar om något så svårt som gödsel! Jag känner en hel del trevliga människor och en av dem har lovat att efter en lunch sitta med mig i park och förhöra mig på allt om gödsel. Så det kan nog gå vägen. provet är på fredag.

Ulf och Ernest och Ulf.

Jag har nyligen haft en fantastisk lässensation. Två böcker lästes parallelt. Och solen har sin gång av Ernest Hemingway och Jack av Ulf lundell. Båda handlade om förvirrade ungdommar som inte kan hitta sin plats i tillvaron fast i olika tider och på olika platser. Det var en aning klychigt men härligt härligt. Nu är båda utlästa och jag önskar mer än någonsin att jag fick träffa åtminstone en av författarna (Ulf!) och disskutera manlighet och egocentrism och ungdom. Det kommer att bli som att tala med en guldfisk om frihet, berikande ovh tänkvärt.

Man ska inte underskatta vikten av rätt jord.

Idag har jag varit på en finare handelsträdgård som ligger runt kroken och handlat 50 kilo kogödsel efter att ha fått rådet att blanda jord med kogödsel till tomatplantorna. Det vägde otroligt mycket. Nu är jag slut i armarna och har ont i ryggen. Ikväll väntas herrbesök (hoppas jag får massage!) och fortsättningen på twin peaks säsong 2.

Igår träffade jag en supersöt bebis.

Allt om min..

Den senaste tiden har jag bott en del hos mamma det är både trevligt och knäppt. Jag brukar inte vara där så mycket eller släppa henne inpå livet. Hon brukar inte heller släppa in mig. men när hennes italenska älskares fru ringde och jag svarade talade hon ändå länge och förtroligt med mig om sitt liv och dess problematik. När hon talat länge tittade hon på mig och sa, och du då hur är det med dig egentligen. Jag satte rödvinet i halsen och kraksade fram, Va? vad menar du?
Ja, du har ju fyttat och börjat ny utbildning det måste ju vara omväldande, hur trivs du? sa mamma. Då började jag gråta, det tog en sekund. Sånna frågor brukar jag aldrig få av henne. Sen lyckades jag ändå släta över det och bli mitt vanliga kalla, hårda lite elaka och skojiga som jag är när jag är med min familj (det är bara mitt försvar). Nu bär det snart av igen, i eftermiddag ska jag åka till uppsala och träffa min systerdotter. Det ska bli väldigt trevligt.

Mellan hägg och syren.

Min kompis Agnes bodde ett tag på Costa rica för att träffa sin lillasyster. Agnes passade på att lära sig spanska på universitetet och många av de hon träffade på där frågade henne om den svenska vintern. Agnes sa att det gör ont att andas utomhus i Sverige under vintern. Alla som hörde på henne blev förstås alldeles förskräkta. Agnes gillar inte kyla och vinter och ville gärna att alla skulle tycka synd om henne som bodde i norr. Hon tycker att alla som vill veta hur det är på vintern borde gå in i en frys ett tag. Jag har lite svårt med värme och idag när jag var ute i värmeböljan tyckte jag att det var svårt att andas. Det är skönt med sol när det är kyligt i luften men nu är det redan för varmt, det är trist tycker jag. Igår var vi på ett fik och åt frukost utomhus jag och Agnes. Halva tiden satt vi i skuggan och halva i solen.

samtal under middagen.

Häromdagen pratade mamma om hennes italienska älskares barn som tydligen är bortskämda. Hur då frågade jag, de är hemma och äter hela tiden sa mamma då. Usch då, sa jag. Vi satt och åt. Det är säkert du och dina systrar också sa hon då. Men det märker inte jag av. Skönt sa jag och så var det samtalet över. Nu är jag hemma och har just smällt i mig gröt till middag, halv tio på kvällen. Imorgon tar jag med mig ris til lunch. Så visst är det bättre hos mamma. Där åt vi pasta med nykokta musslor och citronpaj efter. På bilden ser ni hur fint det är där jag spenderar dagarna.

söndagsmiddag hos pappa.

Jag kom just hem från söndagsmiddag med pappa. Det var trevligt han hade på sig en tröja som det stod Håll alltid ett getöga bakåt på. Den hade han fått på jobbet. Efter maten satt vi på balkongen och snackade. Pappa säger en del klokt, till exempel sa han att när man är tolv år har man levt halva sitt liv. Hur menar du då, frågade jag. Jo, tills man är tolv är man ute och utforskar världen, man lär sig om bilar och sitter och kollar på grus och allt möjligt sa han. Därefter lär man sig ungefär bara lika mycket till sen sa han. Jag frågade inte vad han hade fått det där ifrån men jag förstår nog vad han menar. En annan bra sak är att pappa har börja dricka ordentligt med tranbärsjos, han har ett helt stort skafferi fullt med jospaket. Jag fick ett med mig hem.

Igår brände jag pengar och fikade på dagen sen åt jag middag med Helena och två berusade karlar. När karlarna gått ägnade vi hela kvällen åt Dolly som visades på svt (egentligen var det nog tvärtom, Dolly började på tv och karlarna gick.) Sen åkte jag hem sent och nykter mitt i natten. Vid hornstull mötte jag två balklädda lantisar som frågade om vägen hem. Jag kände mig som en fin stockholmare som visade och berättade hur de skulle hitta rätt. De tackade och vi for hem åt varsina håll.

mitt korta besök på karlavagnen.

Redan innan jag flyttade hit till min förort hade jag fått höra om den roliga kvarterspuben karlavagnen som har så bra kareoke på lördagskvällar. Jag har velat gå dit länge men tillfälle har inte kommit förens förra helgen. Calle var hemma hos mig på middag och tyckte att vi skulle gå ut på stan efter maten. Nej, ut i förorten sa jag och berättade om kareokestället. Han tyckte det lät ok och vi gick dit.
Jag var full av förväntningar och tänkte att jag skulle sjunga elvislåtar så bra att jag blev kallad elvis i baren och bjuden på öl. Vi gick in på stället, det var stort och helt upplyst! Utspritt i lokalen satt ungefär sju gubbar och vid dörren (inte ens på en scen) stod en liten trött kvinna och sjöng gulli gullan koko som en gök jag bjuder dig två rum och kök.. Varje gång när hon skulle sjunga koko missade hon det. Calle tittade på mig och jag tänkte att här kan jag göra stor framgång med mina elvislåtar. Calle sa att är det ens värt det, du har ju ingen konkurrens ens. Så det fick bli som Calle ville, vi åkte in till stan och struntade i förorten den kvällen.

Det är bara lite jord under naglarna.

Jag trivs som fisken i vattnet på praktiken. Arbetet är väldigt varierande, till exempel tillfrågades jag om hur framsidan på nästa års katalogs ska se ut och jag har fått välja några av de blommor som de ska sälja nästa år. Förutom att rensa har vi mest kollat på skadedjur, tagit sticklingar och druckit kaffe. Dessutom har jag fått fina presenter. En trädgårdsalva för torra händer med doft av pelargon, en bok som de har skrivit om pelargoner och massor av pelargoner. Igår cyklade jag hem till mamma med cykelkorgen full, sen bytte vi middag mot blommor. På bilden är en blomma som var fin när jag fick den. Sen blev den tilltufsad när jag åkte hem med dem på färjan och gick vilse längst en motorväg i botkyrka.
Idag kom jag hem till mig för första gången sen i måndagsmorse. Tyvärr har jag fortfarande stopp i avloppet sen jag planterad om fikonträdet där. Jag kommer inte kunna duscha, typiskt för snart ska jag iväg och sitta på uteservering och dricka öl. Nu kommer jag vara jordigast där, skönt att jag kan tvätta händerna.

En liten italiensk man som lagar mat.

Jag har bott hos mamma under mina två första arbetsdagar. Igår stod middagen på bordet när jag kom hem sen bakade mamma chokladkakor. Finfint var det. På kvällen åkte vi på bilutflykt och kollade på fina träd som mamma har sett från sin buss. Idag när jag kom hit stod det en liten italiensk man och lagade mat. Jag upphörs aldrig förvånas av henne. Jag undrar om det är en älskare eller vän. Han har bjudit ner mig att kolla på hans odlingar på Sicillien. Gott ska det bli iallafall, timjankyckling i ugn och grönsaksröra.

fredag och måndag.

I fredags hade vi den sista dagen med klassen innan praktiken skulle börja. Vi hade lektion ute på en åker för att ta jordprov och kolla på lerjordar. Det var olika typer av lerjord fast på samma åker. Vår lärare tyckte att vi skulle smaka på jorden för att känna skillnaden. Om man inte vågade (högst förståligt eftersom vi har läst mycket om skrämmande skadedjur) fick man nöja sig med att känna på jorden. Strukturen kunde förändras väldigt mycket. Efter skolan träffade jag Caroline som var i stan och åt en god glass i solen.
I morse åkte jag färja till pelargonodlingen. Första dagen har fått lära mig mycket saker och att rensa plantor. Mamma har alltid haft mycket pelargoner och jag har alltid tyck att det ger stor tillfredställelse att dra bort gamla blommor och blad. Idag har jag riktigt grävt ner mig i den sysslan, imorgon väntar andra uppgifter.

skolarbete.

Idag har jag åkt höskrinda. Den var en gymnasieelev som körde, väldigt kaxig var hon. Det var roligt, jag var glad som ett barn och skrek och vinkade till alla andra i klassen som krattade löv. En i min klass sa, där sitter du och bara pryder släpvagnen. Trodde han kanske men jag gjorde mer än så. Jag satt på lövhögar som skulle köras till komposten. Om ingen skulle ha suttit på dem skulle de ha blåst bort och hur hade det sett ut när vi hade krattat så länge?

En plomberad balkong.

Jag har en fransk balkong. Det är trevligt att kunna öppna en dörr och vädra. Innan jag flyttade in i min lägenhet fick jag veta att den förre hyresgästen hade tackat nej till en vanlig balkong. Jag förstår henne, en balkong på första våningen över en liten parkering och brevid en gata är inget man vill lägga 500 kronor i månaden på om man har världens finaste innegård. För ett tag sedan fick jag veta att de planerar att bygga balkonger på alla lägenheter. de som har tackat nej kommer att få något som kallas plomberad balkong. Det betyder att det franska räcket sitter kvar och hindra hyresgästen från att gå ut på balkongen... När jag gnällde om detta i skolan fick jag höra om treor som hyrs ut som tvåor, de låser bara en dörr.. Knäppt bara tycker jag! Tänk dessutom om man tackade nej till balkong för att slippa allt jobbigt med byggandet av balkongen.

Alltid Dolly!

När jag flyttade hemifrån tyckte jag inte att det var lika roligt att laga mat som det var när jag bodde hemma. Helt plötsligt handlade det inte bara om smak och konsistens utan även om pris och att äta i ensamhet, och det tog verkligen ner mitt intresse ett tag. Fri från prisångesten och med sällskap blev jag snart när min vän maria flyttade in. Jag fick inte bara en lägre hyra (=mer pengar till mat) utan också en matlagarvän. Hon brukade gå till systemet, jag var inte 20, och jag handlade mat sen satte vi igång. Vi brukade leka att vi var dolly som var med i ett matlagningsprogram. Sen dess har jag alltid haft en nära relation till Dolly. Jag har bara en skiva med henne men den innehåller jättemånga hits. På min 25 års dag ska jag och maria se kvinnan som räddade mig från att ha tråkigt i köket och ångest över dyra matvaror.

Stå dig själv närmast.

Man måste tänka på sig själv, eller hur? Ringde min pappa mig och sa. Visst sa jag, det är min melodi också. Pappa har varit sjuk, en hemsk förkylning och nu måste han sjukskriva sig. Nästan varje dag har han ringt för att berätta vad termometern visar. Ibland har jag svarat och lyssnat men inte alltid, man måste tänka på sig själv. Om man har svårt för det och känner sig självisk kan man göra som en av tanterna på östermalm. Man sätter upp en bild på george bush och så fort man känner sig elak tittar man på bilden och tänker, så elak som honom är jag iallafall inte. Sen känns allt lite bättre.

Pelargonpraktik.

Om en vecka börjar min praktik. Jag ska i fyra veckor vara i ett växthus på ekerö som odlar pelargoner på gammalt vis, det vill säga ta sticklingar för hand. Det är ett litet växthus (350 kvm = pyttelitet i odlingssammanhang) som två systrar har startat upp. De odlar mer än tusen olika sortets pelargoner, och har lovat att jag kommer kunna nästan allt om pelargoner efter praktiken. De levererar de flesta blommorna till affärer men har även lite öppet för försäljning på plats. Förutom lunch ska jag även ta med mig solkräm och tunna kläder för det kan bli varmt i växthus. Det känns som om jag ska på en lärorik semester sju timmar per dag.

När du närmar dig en stad för att anfalla ska du först erbjuda fred.

Den här helgen har jag jobbat kommunalt inom vården. Det innebär att jag har gnällt och hört gnäll nästan oavbrutet. Att gnälla är ju som alla vet mitt normala sätt att kommunicera på så jag kände mig som fisken i vattnet. På söndags eftermiddagen var jag däremot trött på att höra gnäll så jag avslutade arbetshelgen med att skoja om att vi skulle strypa några av tanterna. Det var ingen i personalen som skrattade. Säkert var det för att det bara var snälla vårdbiträden som hörde på mig. Det finns nämligen två olika typer av vårdbiträden. Den ömma som älskar att försöka förstå och hjälpa och beklaga krämpor. Och den mer hårda som står en bit ifrån och blänger och säger försök själv först, kan du inte så ska jag hjälpa dig. En sak är klar iallafall och det är att det är tur att jag inte ska jobba med människor i framtiden.

Den senaste tiden.

Jag har varit dålig på att skriva, men jag har haft för mycket att göra! Den senaste veckan har dock varit trevlig. Den har bland annat innehållit att jag blev klar med min bästa skulptur någonsin och tog hem den, köp av ett par fina roströda vårskor, middag vin och dans med Maria. Mindre roliga saker har varit att behöva mecka traktor under en hel dag. Då fick vi till exempel lära oss hur och var man ska spruta olja för att hålla den i fint skick. Nu är det äntligen helg, tyvärr ska jag jobba men också gå på teater!

Att välja sina kakor.

Jag har alltid gillat sötsaker. I min skola får man på förmiddags fikan bara köpa bröd, som man kan bre själv med olika pålägg och frukt till kaffet. Sen på eftermiddagsfikat är man jättesugen på något sött men då finns det bara dammsugare och dilakatobollar. Inget vidare alls tycker jag. Eleverna får stå i en kö och personalen i en annan (mycket kortare) brevid. Ganska ofta får personalen något hembakat till sitt kaffe. En gång frågade jag om jag fick köpa en bit av personalens hembakade rabarberpaj och den trevliga damen sa att visst det gick bra eftersom det var fredag och de hade mycket kvar och den var några dagar gammal.. Sen dess har jag ätit rabareberpaj nästan varje kväll i två veckor, så gott var det!
Häromdagen fick personalen mjuk pepparkaka till fika. Jag frågade om jag fick köpa en, nej sa hon i kassan, det är bara för persoanlen. Åhh, trist sa jag, då vill jag bara ha en kopp kaffe. Men jag kunde såklart inte släppa tanken på den hembakade kakan och frågade vad det var för en kaka och om den var god. Du kan väl få min så tar jag ingen idag sa den trevliga i kassan då. Sagt och gjort. Jag tog en kaka och hela klassen satt sen och vara avundsjuk när de tuggade på sina äckliga dammsugare.. Det lönar sig att fråga men man ska också vara aktsam, idag lärt mig att rabarber innehåller oxalsyra som man nog kan få lite magknip av.

bevakad förort.

Min kompis som jobbar med att förebygga brott kom hit till mina kvarter för att hälsa på. På hennes jobb håller de på med ett projekt för att få ungdomar under arton att sluta dricka alkohol. Jag visade henne dagisgården där de brukade sitta och fullna till på helgkvällar. Hon tyckte att jag skulle ringa polisen och påstå att de förde oväsen så att projektet lyckades, alkoholen skulle minska om polisen kom oftare.. Det skulle också leda till att ungdommarna slapp bråk och fylla och allt det kan medföra. Jag menade att nej, det kunde jag inte göra. Klart de ska ses och dricka lite alkohol och försöka växa upp. Inte bara hemskheter har kommit utav ungdomsfylla, tänk på alla som har blivit kära till exempel. Vi var alltså oense om hur ungdommarna skulle räddas.
Vi gick iallafall en promenad och hon gladdes åt att det var en fin förort, inte så hemsk som hon trodde innan hon hade sett den. Det finns till och med en ungdomsgård. När vi gick förbi ett ålderdomshem såg vi ett klotter som vi båda var överens om var kul.

Prylar!

Min söta lillasyster skrev om prylar idag på sin blogg. Hon jobbar lite efter principen ju fler dessto bättre.. Det gjorde jag också när jag var ung. Nu när jag är äldre vet jag mer om detta och tänkte berätta om sanningen med prylar. Ett bra exempel är planeringen inför min födelsedag. Jag planerar alltid långt i förväg och skrev upp ett elektroniskt rivgärn på listan över tänkta födelsedagspresenter. Jag tänkte att det skulle bli så bra och praktiskt, hade en sån när jag jobbade med att laga mat på dagis. Sen insåg jag att om jag får en sån kommer det bara innebära problem, var ska jag ställa den och kommer den att användas tillräkligt eller bara samla damm. Om man använder grejen tröttnar man ändå alltid för eller senare och försöker putta den långt in i skåpet men den stirra ändå argt på en för att man missköter den. Den kommer till exempel drabbas av fel i elektroniken eller slöa rivblad.. Ett annat exempel får en kille i min klass stå för, han har bestämt sig för att hoppa av samhällets fashion show och använda sina kläder tills de går sönder och då försöka köpa ett nytt exakt likadant klädesplagg. Det är därför som man ska ha så lite saker som möjligt, (få, färre) färst saker vinner ungefär.