kontraster

Efter en aktivitetsproppad helg, innehållande bland annat dans och konsert, är jag tillbaka i norrland för fler körlektioner. Innan jag åkte hit träffade jag pappa och åt frukost. Han kom med ännu ett bra råd för hur jag ska lära mig köra bil.
Köp en liten leksaksbil och öva genom att köra runt hemma på golvet sa pappa. Jag köpte en sån liten bil i december men gav bort den till en bebis, jag trodde att det skulle vara en lämplig ägare men det är det nog inte. Ej för barn under tre år stod det på bilen och någon övre gräns fanns inte. Jag kanske skulle ha mer nytta av den själv.

Det är fint och kallt här i norrland, jag har en tendens att fylla mina dagar med för mycket men här är det omöjligt. Det är lite skönt. Lite som att ha semester. Jag sitter på ett fik och borde plugga men skriver istället listor och försöker planera för stockholmsvardagen. Jag känner mig positivt inställd till att vara här, men än har det bara gått några timmar och jag har haft en körlektion av sju. Det gick sådär. Jag hade en känsla av att allt bara var på låtsas. Att köra bil bara är en lek. Kanske är det nu som det börjar släppa och jag blir ett med bilen och dragläget slutar vara ett problem.

Cesar

Idag drack jag förmiddagskaffe med en i min klass som jag inte har pratat så mycket med. Så började hon prata om Cesar som var hemma och sjuk och om att hon av den anledningen inte kunde stanna på eftermiddagslektionen. Cesar var så liten och ynklig och hade kräkts hela natten. Igår hade hon varit dum mot honom, hon hade stängt in honom i ett rum när hon hade en hemma som hon skulle klippa håret på. Cesar hade bajsat på en matta och gnällt där inne i rummet.
Jag frågade hur gammal Cesar var. Jag vet inte riktigt sa min klasskompis, men han är inte gammal alls.
Då sa en som satt brevid att Cesar är en hund och inte ett barn. Jag tyckte att det var hemskt kul och skrattade länge.

Alarmtortyr.

När jag är ledsen sätter jag igång med en stickning. En gång när jag hade gjort slut med en kille och bodde hos min moster i utlandet under flera veckor stickade jag tjugo vantar. De låg i travar i hennes soffa.
Idag började jag sticka en mössa efter att jag kom hem från skolan. det var ingen bra dag där idag. Kanske dömer jag extra hårt eftersom jag inte kunde sova inatt. Ligan som sätter igång bilalarm i min förort verkar vara tillbaka. Inatt var det tre bilar som tjöt med olika alarmsignaler. Jag vaknade såklart och kunde inte somna om förens det hade gått över, två timmar senare. Jag hade planer på att gå till apoteket och fixa öronproppar men jag tror nog jag ska lägga mig tidigt istället,
så är jag pigg tills larmen går igång vid tretiden.
Så kan jag gå upp då, två timmar innan min vanliga uppstigningstid.

mer än tre korta skratt.

Jag har slutat läsa i den tråkiga körkortsboken och börjat på en bra roman. Ett par sidor in i boken beskriver en av personerna i boken hur han skrattar.
Tre korta Ha ha ha från magen, sen får det vara bra.
Det påminde mig om när jag som fjortonåring var hemma hos mina bästa vänner som bodde varannan vecka hos sin pappa och varannan hos mamma. Hos deras mamma skrattade och fnissade vi jämt. Men deras pappa sa att han blev galen på fniss som pågick i timmar. Man fick bara skratta tre korta ha ha ha, inte mer. Om något var jätteroligt fick man hålla det inom igen.
Nu för tiden är det hemskt sällan som man fnissar eller skrattar i timmar och när det händer så är det ju världens bästa sak.
I höstas gick jag på en yogalik träning varje torsdag. En gång sa ledaren lägg händerna i rumpan istället för lägg händerna under rumpan. Det tyckte jag och tvåbarnsmamman var jätteroligt, vi skrattade oförskämt länge och störde det lugna passet. Men skrattet var antagligen den bästa träningen det passet och nog det skratt man behövde mer än yoga.

Teoriprov!

Idag hade vi vår första lektion i kursen fälla träd med motorsåg. Jag har inte sett fram emot den men blev glatt överaskad. Jag föll särskilt för att man värmer upp handtaget på motorsågar för att motverka frusna fingrar! Sen på fikarasten ville jag prata om teoriprovet som jag skulle skriva senare under dagen men blev nedtystad av en bessewiser i klassen som ville prata om sitt teoriprov som hon skrev för jättelänge sedan. Till slut fick jag luft nog att säga att om jag klarade provet skulle jag fira genom att köpa svart nagellack (så man inte ser jorden under naglarna).
Imorgon är det jag som ger henne fingret men svarta naglar.

Skål för Gud!

Så sa vi på dagiset som jag jobbade på ibland vid lunchen och så skålade vi i mjölk. Jag kom och tänka på det för jag har bestämt mig för att gå med i svenska kyrkan igen. Intresset är helt egoistiskt, jag vill eventuellt ha jobb där i framtiden och tänker att då är det inte mer än rätt att jag är med.
Annars har jag blivit effektiv den senaste veckan. Idag började jag dagen med att stå på en åker och planera för hur jag ska göra en ritning av en trädgård. Efter det stack jag till mitt nya extrajobb och så hem för att plugga och laga mat till dagen efter. Planering är allt!

Det mest dramatiska som har hänt idag var när en strävhårig mops försökte riva ner min inredning genom att dra en stol efter sig i snabb takt genom lägenheten utan att tänka på skulpturerna som står på golvet.
Jag lugnade ner mig genom att köpa jord och rädda en pelargon samt ta lite sticklingar. Det är så jag jobbar.

Uppmuntran från min pappa.

Pappa bjöd på frukost på ett av stans mest omtalade fik. Vi pratade om min övningskörning. Så tog han fram papper och penna och ritade ett diagram. Ena axeln stod för kunskap och den andra för antal personer. Linjen var högst i mitten och visade hur absolut flest personer hade normalt mycket kunskap. Sen sa pappa att jag troligen var långt ner när det gäller att lära mig vissa saker. Till exempel att köra bil. Däremot var jag högt upp på kunskapsaxeln vad det gällde många andra saker. Pappa däremot var rätt högt upp på bilkörningsaxeln. Så här är det bara Jenny, alla kan inte vara bra på allt.

Man ska nästan drunkna.

Igår var det fredagkväll, jag stod och väntade på tåget i gävle mer än en timme längre än vad jag skulle ha stått där. Fick veta att vi inte skulle få sittplatser, trots att jag hade bokat sittplats. Satte mig ändå i första klass och snodde av deras fika. Jag har aldrig känt mig mer som en luffare. Allt detta elände för det gamla körkortet.
Just nu försöker jag tänka att det är bra när livet är lite jävligt. Man får bita ihop, vänta på bättre tider och framför försöka se till så att saker och ting förändras till det bättre.

Nu ska det bli ordning igen! Bara den här morgonen kan få ensamt sätta exempel för hur framtiden ska bli. Upp i ottan och klä sig i fina kläder för att bege sig iväg på ett jobb där man får lön på konto och betala skatt. Efter jobbet hasta hem för att packa ner teoriboken och ta tåget till hålan för att köra på halkbana.

Lite mer hårdrock.

De senaste dagarna har jag värmt upp nattmat i brödrosten och druckit feta groggar i badet. Inte min vanliga stil men man ack så lätt man kan bli inspirerad.