No guts, No glory

Jag har varit utan telefon en vecka och det har varit den kanske bästa i mitt liv (OBS använd den klassiska jennyregeln - ta alltid bort hälften av vad jag säger så närmar du dig sanningen). Jag har blivit så lugn och harmonisk. Allt få gå som det går, det bär eller brister vad kan jag göra utan telefon?
I skolan pratas det om att jag och den bästa i klassen eventuellt ska åka til Afrika och skriva vårt examensarbete. Tänk på alla sprutor du måste ta och alla insekter som koommer kretsa runt dig vart du än går säger besewissern och de andra i klassen. Det får vara hur dyrt och läskigt som helst, jag kan inte bry mig om sånt trams.

pliktskyldighetsdagen

Så kallade de kvinnodagen för på radion. Jag firade genom att närvara på Bangs stödfest på södra teatern. UTAN KAMP, INGEN FÖRÄNDRING! Skrek en man i klänning från en scen. publiken hurrade, det är trevligt med sånna där tillställningar där man får känna sig ung igen.
Det är märkligt hur man under sin ungdom funderar på jämställdhet utan att riktigt ha hamnat i de situationer då man behöver ta ställning till hur det är att leva jämställt. Nästan alla jag känner var hårdbarkade feminister under tonåren men ingen av dem lever jämställt nu, bara några år senare.
Jämställdhet handlar ju alltid mycket om individers vardag och deras problem med att dela den lika. Borde människor få tillåtas att välja bort jämställdhet hur lättvindigt som helst för att det passar dem bäst, eller är det ett för högt pris som betalas isåfall? Lagar i Sverige säger nja, vi har till exempel pappamånaden som ju innebär att man lägger sig i jämställdheten i människors vardag.
Gudrun sa vid ett tillfälle, att i miljöfrågan ser vi klart och tydligt att de som inte är med oss utan väljer t.ex att köra bil bör straffas på något litet sätt. I detta fall genom att de får betala extra skatt, men det finns också förmåner att hämta för de som kör miljöbil.
En annan diskussion absolut, men värd att jämföra med. Inte är det väl bara sig själv och sin egen kropp som går sönder om man inte lever jämställt? Ser man det i ett större perspektiv så hur påverkar det samhället?

större krigsproblem

Häromdagen när jag jobbade var det armens musikkår som uppträdde. Min kollega som promt vill gifta bort mig lurade på mig ett läppstift som var mörkt med guldglitter i. Så satt jag hela arbetspasset mitt emot millitärer som gjorde honör och log med mörka glittrande läppar.
Endast en militär uppmärksammade mig dock, han kom fram och talade bistert och tydligt om att vissa av fribiljetterna inte hade kommit fram. Gick det att lösa? Visst sa jag. Bra! svarade han, om ett större krigsproblem uppstår sitter jag därborta det är bara att ropa.
En i min klass gjorde lumpen i armens musikkår. När de skulle spela på bwh råkade en lastbil köra sönder en vattenledning inne i katakomberna som finns invid sceningången. Vattnet yrde runt och höll på att ta sig nära scenen som är byggd av fint trä. Eftersom det var armen som var på plats satte de igång en langen går av hinkar och lyckades förhindra en katastrof. Hade det varit symfoniorkestern så hade de gått och fikat sa han i min klass.

ovetenskaplig info om trädgård och mästarna.

Jag hörde på tv att trädgårdsmästare är de trevligaste personerna. När jag skulle välja utbildning tänkte jag hemskt mycket på hur arbetsmiljön skulle vara och vilken typ av folk man skulle jobba med. Trädgårdsmästare har ofta så fin arbetsmiljö så de kan gott vara trevliga tänker jag.
I morgon har jag prov i beskärning. Jag satt och läste på idag när jag stötte på en lustigt idé i boken. författaren ansåg att den som skär ner ett stort vackert träd (utan vetenskaplig motivering) borde få ett straff.
Det finns dem som gillar träd och dem som inte gör det.
Har jag föresten berättat om min lärare som började hela kursen i ledarskap med att berätta om hur fjällbjörkarna kommunicerar med varandra?

Mat från min mamma.

Mamma kom hem från Sicilien med mat i bagaget. Vi måste ses mycket snart sa hon för maten måste du få och äta upp. Ok brunch på caffe nero föreslog jag. Mamma fickparkerade precis utanför ingången och så åt och drack vi och pratade och mamma gav mig kassen med mat. Det var blodapelsiner och kronärtskockor, vitlök, rosmari och lagerblad. Ät med andakt sa mamma och det har jag gjort nu på morgonen. Bakfull satte jag i mig en av de fina apelsinerna.

Det är lustigt med vad för saker som får värde. Mamma tycker att det är skatter eftersom hon har plockat eller fixat maten på plats och fraktat hem. Och för att hon är kär i mannen som har tagit med henne till Italien. Jag tycker det är värt mycket eftersom jag har en sån snäll mamma som tänker på att både ta hem och dela med.

I somras odlade jag tomater, jag fick några små men en var stor och gul. Jag la den i fönstret för att den skulle mogna men det gjorde den aldrig. Istället låg den och påminde om våren och sommaren. Jag slängde den för bara några dagar sedan. Under sommaren som kommer tänker jag inte odla egna tomater, jag har inte tålamod eller förutsättningar men jag ska fråga om jag får åka ner till Sicilien och kanske jobba där lite med odlingarna.

Ju mer krav - desto mer kärlek.

Idag på fikarasten berättade jag om helgens paltkoma då jag blev akut proppmätt av god mat och inte kunde röra mig på flera timmar. Jag hade ätit så fantastisk god middag i gott sällskap. Bland mycket annat åt vi stekt hallomi. En i klassen sa att hon inte gillade hallomi eftersom att den var så gummiaktig. Så började alla prata om hur man lyckas få hallomin inte så gummiaktig, som om man absolut måste äta den! Ett av tipsen var att man skulle grilla den och så äta den nästan sekunden efter att man tog den från grillen. Helt vansinnigt! Var är matglädjen?
När jag läste historia på universitetet läste vi en bok om barndomens historia. Den handlade mycket om hur man har gått från att skaffa barn för att trygga sin arbetssituation och ålderdom till att man nu för tiden lever för barnen och inte kräver något alls av dem. Boken menade också att trots att barnen inte ger tillbaka på samma sätt nu så älskar vi dem som aldrig förr.
I helgen såg jag filmen Rachel is getting married, den handlar om två döttrar. En som hela tiden missköter sig och en skötsam. Den skötsamma vill ha ett fint bröllop och lite uppmärksamhet samtidigt som den andra kommer hem från ett behandlingshem. Jag tänker att det ofta är så med människor att de som kräver mest älskar vi mest. Det är kanske lite synd.

Trädgårdsdesign

På den roligaste kursen i skolan ritar och gestaltar vi trädgårdar. När jag stod tätt brevid en kvinna i min klass och delade ritbord fick jag sån lust att berätta mina bästa historier. Vet du sa jag, nu ska du få höra mina allra bästa historier! Klassen som förut hade småpratat blev tyst och så fick jag stor uppmärksamhet.

Jag berättade om avföringslistorna på ålderdomshemmet. Litet a för lite bajs, stort för mycket och kludd betydde löst bajs. Jag berättade om min dataokunniga kollega som inte trodde att man kunde lyfta musen utan drog den närmare bordskanten och så tillslut under bordetskivan. Jag berättade om min vän som bodde en tid på Costa Rica och beskrev vintern i Sverige; is på marken, man kan halka och dö när som helst! Och det gör ont i näsan när man andas.

I cried all the way to the bank.

Den värsta pengakrisen är över även om körkortet inte är taget och kommer fortsätta kosta antingen nu eller senare. Det finns flera problem med att det ska vara så här dyrt, det blir en typ av klassamhälle när bara vissa har möjlighet att ta körkort. I konkurrensen om jobb kan företag kräva ett körkort även om det inte är relevant för arbetsuppgiften. Det är fruktansvärt larvigt. Det är inte heller rimligt att det ska kosta 600 kronor för mindre än en timmes lektion. Om läraren är några minuter sen eller inte på topp en lektion så har hon ju nästan ruinerat mig. Inte särskilt rättvist för det är bara en timme av hennes arbetsdag.

Tågresor

Jag har bränt ljuset i två ändar under halva december och hela januari. Varenda dag har varit proppad med saker. För några dagar sen fick jag en gråtattack vid lunchtid som inte gick över förens sent på kvällen. Jag blev tvungen att ställa in en middagsbjudning och jobb på grund av den. Vilket säkert var lika bra. Nu har jag bestämt mig för att ta det lugnare. Det är bara dumt att ha ett nytt jobb, skola och övningskörning på annan ort samtidigt som ett rikt socialt liv. Jag har flängt för mycket. En bra sak är dock alla tågresor som har avverkats den senaste tiden. Jag har blivit otroligt bra på att åka tåg. Resorna kostar 25 kronor men förmånliga rabatter och jag kliver självsäkert in i första klass och snor tidningen och ibland även fika.
I morse kom mitt tåg in till centralstationen kvart i sju. Pendeln till skolan skulle gå två timmar senare. Jag frågade på vinst och förlust en vän i min klass om hon ville komma in till centralen och äta frukost med mig och tro det eller ej men hon kom! På sin sovmorgon. Vilken kanonperson!

kontraster

Efter en aktivitetsproppad helg, innehållande bland annat dans och konsert, är jag tillbaka i norrland för fler körlektioner. Innan jag åkte hit träffade jag pappa och åt frukost. Han kom med ännu ett bra råd för hur jag ska lära mig köra bil.
Köp en liten leksaksbil och öva genom att köra runt hemma på golvet sa pappa. Jag köpte en sån liten bil i december men gav bort den till en bebis, jag trodde att det skulle vara en lämplig ägare men det är det nog inte. Ej för barn under tre år stod det på bilen och någon övre gräns fanns inte. Jag kanske skulle ha mer nytta av den själv.

Det är fint och kallt här i norrland, jag har en tendens att fylla mina dagar med för mycket men här är det omöjligt. Det är lite skönt. Lite som att ha semester. Jag sitter på ett fik och borde plugga men skriver istället listor och försöker planera för stockholmsvardagen. Jag känner mig positivt inställd till att vara här, men än har det bara gått några timmar och jag har haft en körlektion av sju. Det gick sådär. Jag hade en känsla av att allt bara var på låtsas. Att köra bil bara är en lek. Kanske är det nu som det börjar släppa och jag blir ett med bilen och dragläget slutar vara ett problem.

Cesar

Idag drack jag förmiddagskaffe med en i min klass som jag inte har pratat så mycket med. Så började hon prata om Cesar som var hemma och sjuk och om att hon av den anledningen inte kunde stanna på eftermiddagslektionen. Cesar var så liten och ynklig och hade kräkts hela natten. Igår hade hon varit dum mot honom, hon hade stängt in honom i ett rum när hon hade en hemma som hon skulle klippa håret på. Cesar hade bajsat på en matta och gnällt där inne i rummet.
Jag frågade hur gammal Cesar var. Jag vet inte riktigt sa min klasskompis, men han är inte gammal alls.
Då sa en som satt brevid att Cesar är en hund och inte ett barn. Jag tyckte att det var hemskt kul och skrattade länge.

Alarmtortyr.

När jag är ledsen sätter jag igång med en stickning. En gång när jag hade gjort slut med en kille och bodde hos min moster i utlandet under flera veckor stickade jag tjugo vantar. De låg i travar i hennes soffa.
Idag började jag sticka en mössa efter att jag kom hem från skolan. det var ingen bra dag där idag. Kanske dömer jag extra hårt eftersom jag inte kunde sova inatt. Ligan som sätter igång bilalarm i min förort verkar vara tillbaka. Inatt var det tre bilar som tjöt med olika alarmsignaler. Jag vaknade såklart och kunde inte somna om förens det hade gått över, två timmar senare. Jag hade planer på att gå till apoteket och fixa öronproppar men jag tror nog jag ska lägga mig tidigt istället,
så är jag pigg tills larmen går igång vid tretiden.
Så kan jag gå upp då, två timmar innan min vanliga uppstigningstid.

mer än tre korta skratt.

Jag har slutat läsa i den tråkiga körkortsboken och börjat på en bra roman. Ett par sidor in i boken beskriver en av personerna i boken hur han skrattar.
Tre korta Ha ha ha från magen, sen får det vara bra.
Det påminde mig om när jag som fjortonåring var hemma hos mina bästa vänner som bodde varannan vecka hos sin pappa och varannan hos mamma. Hos deras mamma skrattade och fnissade vi jämt. Men deras pappa sa att han blev galen på fniss som pågick i timmar. Man fick bara skratta tre korta ha ha ha, inte mer. Om något var jätteroligt fick man hålla det inom igen.
Nu för tiden är det hemskt sällan som man fnissar eller skrattar i timmar och när det händer så är det ju världens bästa sak.
I höstas gick jag på en yogalik träning varje torsdag. En gång sa ledaren lägg händerna i rumpan istället för lägg händerna under rumpan. Det tyckte jag och tvåbarnsmamman var jätteroligt, vi skrattade oförskämt länge och störde det lugna passet. Men skrattet var antagligen den bästa träningen det passet och nog det skratt man behövde mer än yoga.

Teoriprov!

Idag hade vi vår första lektion i kursen fälla träd med motorsåg. Jag har inte sett fram emot den men blev glatt överaskad. Jag föll särskilt för att man värmer upp handtaget på motorsågar för att motverka frusna fingrar! Sen på fikarasten ville jag prata om teoriprovet som jag skulle skriva senare under dagen men blev nedtystad av en bessewiser i klassen som ville prata om sitt teoriprov som hon skrev för jättelänge sedan. Till slut fick jag luft nog att säga att om jag klarade provet skulle jag fira genom att köpa svart nagellack (så man inte ser jorden under naglarna).
Imorgon är det jag som ger henne fingret men svarta naglar.

Skål för Gud!

Så sa vi på dagiset som jag jobbade på ibland vid lunchen och så skålade vi i mjölk. Jag kom och tänka på det för jag har bestämt mig för att gå med i svenska kyrkan igen. Intresset är helt egoistiskt, jag vill eventuellt ha jobb där i framtiden och tänker att då är det inte mer än rätt att jag är med.
Annars har jag blivit effektiv den senaste veckan. Idag började jag dagen med att stå på en åker och planera för hur jag ska göra en ritning av en trädgård. Efter det stack jag till mitt nya extrajobb och så hem för att plugga och laga mat till dagen efter. Planering är allt!

Det mest dramatiska som har hänt idag var när en strävhårig mops försökte riva ner min inredning genom att dra en stol efter sig i snabb takt genom lägenheten utan att tänka på skulpturerna som står på golvet.
Jag lugnade ner mig genom att köpa jord och rädda en pelargon samt ta lite sticklingar. Det är så jag jobbar.

Uppmuntran från min pappa.

Pappa bjöd på frukost på ett av stans mest omtalade fik. Vi pratade om min övningskörning. Så tog han fram papper och penna och ritade ett diagram. Ena axeln stod för kunskap och den andra för antal personer. Linjen var högst i mitten och visade hur absolut flest personer hade normalt mycket kunskap. Sen sa pappa att jag troligen var långt ner när det gäller att lära mig vissa saker. Till exempel att köra bil. Däremot var jag högt upp på kunskapsaxeln vad det gällde många andra saker. Pappa däremot var rätt högt upp på bilkörningsaxeln. Så här är det bara Jenny, alla kan inte vara bra på allt.

Man ska nästan drunkna.

Igår var det fredagkväll, jag stod och väntade på tåget i gävle mer än en timme längre än vad jag skulle ha stått där. Fick veta att vi inte skulle få sittplatser, trots att jag hade bokat sittplats. Satte mig ändå i första klass och snodde av deras fika. Jag har aldrig känt mig mer som en luffare. Allt detta elände för det gamla körkortet.
Just nu försöker jag tänka att det är bra när livet är lite jävligt. Man får bita ihop, vänta på bättre tider och framför försöka se till så att saker och ting förändras till det bättre.

Nu ska det bli ordning igen! Bara den här morgonen kan få ensamt sätta exempel för hur framtiden ska bli. Upp i ottan och klä sig i fina kläder för att bege sig iväg på ett jobb där man får lön på konto och betala skatt. Efter jobbet hasta hem för att packa ner teoriboken och ta tåget till hålan för att köra på halkbana.

Lite mer hårdrock.

De senaste dagarna har jag värmt upp nattmat i brödrosten och druckit feta groggar i badet. Inte min vanliga stil men man ack så lätt man kan bli inspirerad.