boxning.

Ikväll har jag tränat boxning för första gången i hela mitt liv. Många av mina fördommar besannades. Det var många väldigt unga killar som tog av sig sina tröjor och visade sina vältränade bringor i slutet av passet. Det var en tränare som pratade engelska och "drev på hårt". När man hade gjort något jobbigt jättemånga gånger så gjorde man det tio gånger till men då räknade man de sista högt tillsammans. På engelska. Tränaren var skämtsam och allvarsam mot sina elever. Och jag fattade hur man totalt kan gå upp i denna sport och känna en stor gemenskap. Det var svettigt, hårt, tufft och jobbigt. det var teknik mer än styrka och det var svårt men roligt.

bögar och böginnor.

För några dagar sedan var jag hemma hos min faster och kusiner för att äta middag. De bjöd på en fantastisk måltid som sköljdes ner med gott vin. Efteråt åt vi creme caramel och calvados till kaffet. Efter att ha pratat av oss ganska länge om tvillingarna spångös galenskaper berättade min faster en sak som jag inte visste om min farmor. Hon brukade gå på pridefestivalen när den just hade startat i stockholm. Den var då pytteliten och det var en del föreläsningar om homosexuellas situation. Min farmor satt på främsta raden och lyssnade och blev djupt berörd av bögarna och böginnorna (som hon trodde att det hette). Hon pratade sen mycket om hur svårt de hade haft det och var tydligen väldigt påläst, inte särskilt vanligt kan jag tänka för någon som var i 75-års åldern.

Nyttan med bjällror.

När jag pluggade i frankrike lärde jag känna en japanska som jag tyckte mycket om, hon hette yokiko. Hon var söt, vilken japanska är inte det? En lektion när vi skulle öva att prata om något som hade hänt (passe compose) berättade hon om hur hon hade gråtit av hemlängtan hela helgen. Yokiko hade en liten bjällra på sin väskas blixtlås. Det var för att det skulle låta om någon försökte stjäla från henne.
På praktiken åker vi runt en del i små bilar. Man behöver inte ha körkort för att köra dem. Det finns inga bälten så man måste hålla i sig ordentligt. Det finns heller ingen fastighetsmätare så vi vet inte hur fort vi åker (vi kan bara ana att de går snabbare än 30 km i timmen som är högsta tillåtna hastigheten). På vissa ställen finns det två gupp brevid varandra men vår bilar är så smala så vi kan åka i hög fart mellan guppen. Om vi behöver åker vi mot trafiken vid enkelriktat eller upp på gräsmattor. Vi trärnitar mitt i gatan och parkerar var som passar oss bäst.
De flesta bilar låter men en elbil är helt tyst så på den har de satt upp en liten bjällra så att folk ska ha en chans att höra att vi kommer.