Årets idé!

Jag har fått en superbra idé! På balkongen ska jag plantera en tunn, skör, klättrande växt i en lång låda. Sen spaljerar jag upp så att den täcker hela mitt fönster med sina gröna blad. Det kommer bli superfint! En helt grön utsikt och så behöver jag inte flytta på grund av att jag bara har en tråkig gårdsplan utanför fönstret.
Snart ska jag iväg på en nyårsfest där det har utlovats att finnas bohemer, god mat, allsång och vild dans. Jag har jobbat med flätan i håret och en spanat/svamp/olivpaj.
Nästa år önskar jag mig att det görs stumpbyxor som inte går sönder i första taget.

Med bilintresse!

Jag har varit ute och övningskört med mammas nya lilla italienare (det är inte en bil) vi körde i hennes vanliga honda. Det gick hur bra som helst ända tills en sak hände, vad det är tänker jag inte skriva för det är våran hemlighet.
Igår fick jag se, klämma på och provsitta en mustang från 68. En helt ny värld öppnade sig, jag som trodde att mustang var en senapssort. Bilen var fantastisk! Jag tror att jag kan bli en riktig bilfantast.

Cykeltjuven

Det är jag! Vi var ute och gick på juldagen hos mamma, jag och lillasyster. Eftersom mamma bor på landet så tar vägarna slut lite då och då så ganska ofta fick promenaden fortsätta över en åker. Vi gick som bäst och skrattade åt ett bajsskämt när jag såg en fin olåst cykel stå placerad bakom ett elskåp. Det var mitt på ljusa dagen så vi viskade till varandra, vi tar den när det blivit mörkt.
När mörkret fallit gick vi tillbaka, jag gick snabbt fram och tog den som om den vore min medans lillasyster tittade efter arga hundar och människor. Sen rullade vi hem den och gömde den i mammas garage. Nu står den där i väntan på att fraktas till uppsala där lillasyster är student. Alla studenter i uppsala har minst en stulen cykel så nu passar hon väl äntligen in fint.

KörTkort

Efter idag kallas det körtkort för min del. Jag kan helt enkelt inte lära mig växla, bromsa, dragläge eller svänga och det är rätt viktiga saker.
Det jag kan är blinka, köra fort och backa.
Efter lektionen idag ringde jag Maria och grät ut. Stackars henne. Jag ska bjuda henne på fika när jag kommer hem.

Här lurar vansinnet

Så stod det i utkanten på engelska sjökartor under medeltiden och så kände jag när jag idag besökte söndagsmässan. Jag är alldeles för sälla i kyrkan, faktiskt nästan aldrig och vet inte hur det går till där. Jag visste faktiskt inte att prästen bröt sönder bröd och att alla besökare ställde sig på kö för att få ta en bit bröd och sen dricka ur samma glas, i förkylningstider! Jag trodde att det var något som katoliker gjorde och som protestanter bara talade symboliskt om i böner men aldrig utförde på riktigt.
När jag var fjorton tränade jag simning under en kort period. Träningen började tidigt på söndag mornar och på hemvägen hamnade jag ibland på en kyrkbuss. Det var en buss full med tanter som åkte till en kyrka som låg lite avsides. I mitten på bussen, där det är plats för barnvagnar, dukade de upp med kyrkkaffe. Så fikade de medans de åkte till kyrkan. De bjöd mig och jag minns att det var hemskt trevligt, jag har alltid gillat gamla personer. Men jag gick aldrig med i kyrkan utan följde med bussen en bit tillbaka tills jag kunde byta till en buss som gick hem.

Först ingenting sen ingenting sen allt och nu ingenting.

Idag vaknade jag tidigt. Jag gick upp och väntade på att klockan skulle bli tio. Det var då som biblioteket, ett cafe och två affärer skulle öppna och jag såg mycket fram emot det. Klockan tio hängde jag på låset till cafeét och sen fikade jag ordentligt. Därefter gick jag till affärerna och sen biblioteket för att läsa dn. Nu är nästan allting i den här hålan stängt igen.
Det är märkligt att inte prata med någon och veta att det ska vara så här hela helgen. När kassörskan i mataffären frågade om jag hade medlemskort kraxade jag bara till svar eftersom jag har varit tyst så länge. Och så här fortsätter det om inte nittonåringen förbarmar sig över min situation och tar med mig ut ikväll för att titta på raggare.

Mät er olycka med min.

Ibland kan det vara bra att mäta sin olycka med andras så att man får perspektiv. Man kan inse att man inte är så illa ute som man först trodde att man var.
(Jag ger er en möjlighet till lite mer lycka nu.)

Det är fredagkväll, jag har inte sovit ordentligt på en vecka eftersom sängen här är så obekväm. Jag gör av med en liten förmögenhet varje dag trots att jag bara äter potatis och gröt. I bästa fall förbarmar sig en 19 årig hästtjej över min ensamhet och tar med mig ut för att kolla på raggare. I annat fall kommer jag inte prata med någon på hela helgen utan leva genom datan. Jag kommer försöka hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att läsa en hel teoribok. Ska jag fortsätta? Nä, jag vill inte göra er ledsna. Var glada nu!

min körstil.

Precis som jag befarade kör jag alltför lättvindigt. lite som man kan tänka sig att kalle anka kör. Råkar komma åt tutan och tar kurvor i för hög hastighet och växlar hårt och rattar som om jag körde en traktor från femtiotalet. Inte så konstigt med tanke på att jag har kört traktorer från femtiotalet en del. Du behöver fler lektioner var dagens trista nyhet. stan är söt och farligt lugn, men jag längtar hem redan. Jag längtar till julen i stan och efter att träffa familj och vänner.

Körövning.

Jag har åkt till en håla för att lära mig kör bil. Det händer mycket kul här.
Idag körde jag i 70 km i timmen på en stor, kurvig och ganska hal väg. En liten tjej från bygden frågade mig om jag skulle ta studenten i vår och när jag sa att jag var 25 bjöd hon med mig på hennes kompisars utekväll som äger rum på lördag. Jag förstår inte hur de ska lyckas gå ut i hålan, men det ska bli kul att se försöket. Snön ligger hög och julstämningen är på topp. Jag bor högt upp i ett hus i den lilla stadens förort.

Min sömn.

När jag går och lägger mig brukar jag få en känsla av att det inte finns något tak ovan huvudet, det känns som där bara är en evigt stor rymd. Jag sover ordentligt påklädd nu, i ylletröja och yllestrumpor efter att jag sträkte armen när jag missade säcken på boxningen.

När folk berättar ingående om sina drömmar brukar det kännas som om jag ska somna av tristess. Men jag bara måste berätta om vad som hände inatt. Jag var ute i obebyggelse och behövde ta mig igenom ett ryskt tortyrläger. Det fanns två genomgångar som man kunde välja mellan. Jag testade den ena, träffade personer som går i min klass och som jobbade med tortyren. En av dem sa, jag har ju läst krig och fred så det här känns inte så hemskt. För att få överleva skulle man slå ner en gubbe som flög runt som en gummisnodd. I drömmen kommer jag ihåg att jag tänkte att jag var den bästa. Drömtydning någon?

Jennys julmusik!

En med dålig karma var över och lyssnade på musik. Ju mer vi lyssnade ju mer gick spelaren sönder. Nu fungerar den nästan inte alls. Jag råkar alltid ut för dåliga musikspelare. Den enda som håller måttet är min lilla billiga radio som står i köket.
Nu känner jag stor oro för julmusiken på glöggtillställningen. Men det är inte bara julmusiken jag förlorar, jag var inne i en period med ulf och bowie så det känns extra bedrövligt att inte ha möjlighet att lyssna nu.

Jag har en mamma med en buss.

Min mamma är van att köra så inte blir hon rädd inte när jag ringer och meddelar att jag har köpt ett skåp som måste köras hem. Det är ett vitt plåtskåp från 30-talet som kanske har stått på ett sjukhus eller i en fabrik. När skåpet är på plats hos mig ska vi köpa take away från fiskaffären och gå in och prata lite med farbron i bokaffären här runt knuten. Alltid när mamma kommer till min förort gör vi dessa två saker. det ska bli trevligt att äta fisk, skåpet är så dyrt, trots att jag har prutat ner det så jag äter mest kål, bröd och potatis numera.

uppföljning för rabatten könskål.

Idag skulle vi presentera våra rabattförslag inför klassen. Det var precis så pinsamt som ni kan tänka er.
Alla andra hade gjort rabatter som var vackra och hade ett vackert namn, oftast på engelska som till exempel purpule rain, eller green star. Alla talade om sina blommor, växttider och bladstrukturer.
När det var min tur sa min lärare `det ska bli spännande att höra hur du har tänkt`. Jag log förskräckt och mumlade något om att allt är politik och hur kan man inte vilja odla sånt som går att äta?

Rabatten Könskål fick ingen röst.
Cosmopolitan och Pink palett vann. Båda fulla med rosa blommor.

Pyton var det.

Jag var på fest igår. I inbjudan hade det stått att det skulle bjudas på snittar med pytonorm. Mina förväntningar var såklart skyhöga. Och alla uppfylldes. Ormen var seg, en aning hård och smakade ljust, lite rökt, kött. Kvällen började med fin middag och drinkar på polskt vis (mest bara sprit). Sen rödvin till ormen. Trots detta har jag gått upp tidigt för att åka hem till pappa och titta på hans bandage. Stackars pappa.

Konstfuck.

Jag har varit på julmarknad, det var en av sveriges främsta konstskolor som stod för kalaset. Kön (obs jag menar en kö man står i inte kön som i könsorgan, det kommer sen) för att få gå in sträckte sig runt husknuten och tog tjugo minuter att stå i. Så tittade jag på alla elevernas saker som de hade framställt. Och så blev jag lite ledsen. Efter att ha kollat på kanske tusen saker blev jag bara lite imponerad två gånger.

Om man träffar en person som går vilken utbildning som helst så finns det alltid en massa intressant att lära sig av den personen och en massa regler för hur man klarar utbildningen. Men om man pluggar konst finns det inga regler för hur man ska klara av sin utbildning, detta vet jag från en säker källa. Och vem orkar imponeras när det alltid handlar om att provocera med hjälp av könsorgan. I år fanns dem tryckta på papper, som pepparkakor och på massa andra saker.
Vill konststudenterna jobba på ett annat sätt (inte med kön) så kan de foga in fåglar, färilar eller kaniner i sina verk så har de också rott något i hamn som kan kallas konst. På detta sätt har det varit under flera år som jag har gått dit. Känns det enformigt, någon?

Julen, julen!!

I flera år har julen bara varit jobbig att ta sig igenom. Det är svårt att förklara hur trist det känns att åka mellan mamma och pappa och försöka hålla humöret uppe bland två klumpiga släkter. Men eländigt har det känts. Nu är det annorlunda, jag ser fram något så omåttligt mot julen.
Så fort man känner sig glad är det värt att stanna upp och fundera över vad och varför känslan har infunnit sig. På min lista står en del av sakerna med.

I flera veckor har vi sjungit julsånger med kören. Den bästa kommer från skottland och man ska sjunga med rullande r. Varje gång när jag har varit där känns det som om bröstet svämmar över av lyckokänslor.

Vart jag går bjuds jag på glögg och pepparkakor.

Jag är klar med nästan alla uppgifter i skolan och har skickat in min hemtenta till universitetet.

Jag har pyntat hemma.

I nöden prövas kreativiteten.

Alla i min klass har under lång tid pratat om hur jobbigt och svårt det är att göra en uppgift vi har fått. Det är en trädgårdsskiss till en rabatten (ja, den som ska heta könskål). Äsch har jag tänk det där löser sig väl fort. Istället för att rita rabatt var jag ute och slarvade i helgen. Men nu sitter jag här, utan att ha köpt in material. Jag behöver ett stort papper och något att rita cirklar med och massa mattekunskaper. Utan något vettigt papper fick jag ta och klippa sönder en konsumkasse och rita på baksidan. 249 kålhuvuden ska jag rita ut. Sen 71 vallmoplantor... Det är hemskt krångligt och trist.