Ju mer krav - desto mer kärlek.

Idag på fikarasten berättade jag om helgens paltkoma då jag blev akut proppmätt av god mat och inte kunde röra mig på flera timmar. Jag hade ätit så fantastisk god middag i gott sällskap. Bland mycket annat åt vi stekt hallomi. En i klassen sa att hon inte gillade hallomi eftersom att den var så gummiaktig. Så började alla prata om hur man lyckas få hallomin inte så gummiaktig, som om man absolut måste äta den! Ett av tipsen var att man skulle grilla den och så äta den nästan sekunden efter att man tog den från grillen. Helt vansinnigt! Var är matglädjen?
När jag läste historia på universitetet läste vi en bok om barndomens historia. Den handlade mycket om hur man har gått från att skaffa barn för att trygga sin arbetssituation och ålderdom till att man nu för tiden lever för barnen och inte kräver något alls av dem. Boken menade också att trots att barnen inte ger tillbaka på samma sätt nu så älskar vi dem som aldrig förr.
I helgen såg jag filmen Rachel is getting married, den handlar om två döttrar. En som hela tiden missköter sig och en skötsam. Den skötsamma vill ha ett fint bröllop och lite uppmärksamhet samtidigt som den andra kommer hem från ett behandlingshem. Jag tänker att det ofta är så med människor att de som kräver mest älskar vi mest. Det är kanske lite synd.

Trädgårdsdesign

På den roligaste kursen i skolan ritar och gestaltar vi trädgårdar. När jag stod tätt brevid en kvinna i min klass och delade ritbord fick jag sån lust att berätta mina bästa historier. Vet du sa jag, nu ska du få höra mina allra bästa historier! Klassen som förut hade småpratat blev tyst och så fick jag stor uppmärksamhet.

Jag berättade om avföringslistorna på ålderdomshemmet. Litet a för lite bajs, stort för mycket och kludd betydde löst bajs. Jag berättade om min dataokunniga kollega som inte trodde att man kunde lyfta musen utan drog den närmare bordskanten och så tillslut under bordetskivan. Jag berättade om min vän som bodde en tid på Costa Rica och beskrev vintern i Sverige; is på marken, man kan halka och dö när som helst! Och det gör ont i näsan när man andas.

I cried all the way to the bank.

Den värsta pengakrisen är över även om körkortet inte är taget och kommer fortsätta kosta antingen nu eller senare. Det finns flera problem med att det ska vara så här dyrt, det blir en typ av klassamhälle när bara vissa har möjlighet att ta körkort. I konkurrensen om jobb kan företag kräva ett körkort även om det inte är relevant för arbetsuppgiften. Det är fruktansvärt larvigt. Det är inte heller rimligt att det ska kosta 600 kronor för mindre än en timmes lektion. Om läraren är några minuter sen eller inte på topp en lektion så har hon ju nästan ruinerat mig. Inte särskilt rättvist för det är bara en timme av hennes arbetsdag.

Tågresor

Jag har bränt ljuset i två ändar under halva december och hela januari. Varenda dag har varit proppad med saker. För några dagar sen fick jag en gråtattack vid lunchtid som inte gick över förens sent på kvällen. Jag blev tvungen att ställa in en middagsbjudning och jobb på grund av den. Vilket säkert var lika bra. Nu har jag bestämt mig för att ta det lugnare. Det är bara dumt att ha ett nytt jobb, skola och övningskörning på annan ort samtidigt som ett rikt socialt liv. Jag har flängt för mycket. En bra sak är dock alla tågresor som har avverkats den senaste tiden. Jag har blivit otroligt bra på att åka tåg. Resorna kostar 25 kronor men förmånliga rabatter och jag kliver självsäkert in i första klass och snor tidningen och ibland även fika.
I morse kom mitt tåg in till centralstationen kvart i sju. Pendeln till skolan skulle gå två timmar senare. Jag frågade på vinst och förlust en vän i min klass om hon ville komma in till centralen och äta frukost med mig och tro det eller ej men hon kom! På sin sovmorgon. Vilken kanonperson!