sjukdomsminnen.

Jag är fortfarande förkyld. Idag stannar jag hemma och missar lektion i beskärning och plantering. Det känns jättetrist och ovanligt. Efter mina år som dagisfröken är jag nästan aldrig sjuk. Senast var när jag bodde i Edinburgh för länge sedan. Då låg jag i min säng i flera dagar. Min vän Lisa kom förbi och lagade mat till mig, jag berättade hur hon skulle göra från kökssoffan. Hacka löken sa jag, ok, men vill du att jag tar bort de små fötterna som den har? frågade hon. Lisa hade aldrig lagat särskilt mycket mat. Hon brukade dricka varm choklad till lunch. Hemifrån Sverige kom det ett paket med choklad och tidningar. Men jag orkade inte gå till dörren och öppna för brevbäraren så jag fick bara en liten lapp i lådan med begäran om att åka och hämta ut paketet på posten. När jag äntligen kände mig lite bättre gick jag över gatan till min vän Collin. Han bjöd upp min på kakor och te och sa att han hade varit så väldigt orolig. Sen insisterade han på att få skjutsa mig till apoteket. Larva dig inte sa jag, det ligger tio meter ner på gatan. Men Collin kunde man inte övertala. In i bilen och nerför gatan. Sen tyckte han att vi skulle sitta i ett av apotekets små bås tillsamans med en i personalstyrkan och tala länge om min sjukdom. Apoteksbiträdet rekomenderade en dyr medicin som Collin köpte åt mig. Sen for vi till posten för att hämta mitt paket.
Det är härligt med fina minnen, även om de handlar om sjukdom. Imorgon har jag blivit frisk och åker till norrland för att insupa frisk luft.

idag har jag klättrat på väggarna

Både bildligt och bokstavligt. Jag har satt upp hyllor högt upp. Den som har god och nära kontakt med mig vet att det har jag gjort tre gånger den senaste tiden. Man ska inte vara rädd för att sätta upp hyllor, det värsta som kan hända är att de ramlar ner. Först satte pappa upp ett par, de trippade ner. Men jag hann fånga dem i fallet så ingen fin lerskulptur behövde gå sönder. Nästa gång när jag hade satt upp hyllor blev de nedrykta av en som bara ville kolla om de satt ordentligt. De gjorde de ju inte. Jag har även varit sjuk och inte gått ut, klätt på mig eller pratat på hela dagen. Människan är flockdjur och klättrar bildligt talat på väggarna när hon lämnas åt slumpen med bara sig själv och en box sex and the city att roa sig med. Tack lillasyster för lånet, jag tycker det är en trevlig serie.

dekadansen.

Det är en speciell tid. Som både sommar och höst och det betyder dubbelt att göra. Jag fixar och ordnar. kokar äppelmos av mammas äpplen, bakar knäckebröd och bjuder på middag. Jag har fått ett fancy trädgårdsjobb med fria tyglar. Jag har ordnat nästa praktikplats. Jag har startat en bokklubb och ska börja sjunga i kör. Jag springer på skördemarknader och olika trädgårdar som måste kollas in av någon anledning.

Jag vill göra allt jag kan och det på en gång. Jag beter mig så här inte bara för att hösten kommer utan också för att jag influerats av boken jag läser, Martha av Doris Lessing. Den handlar om en ung kvinna som aldrig sover för att det finns så mycket annat roligare att göra. Jag ägnar mig inte bara åt matnyttiga saker utan lockas också av den dekadenta livsstilen just nu. Jag har börjat spela, supa oh slåss. Eller för att vara mer sanningsfast, trisslotter, vin med vänninor och boxningsträning för att orka beskära stora träd. Poängen är att jag känner mig dekadent och det är just nu när hösten kommer så väldigt befriande.