Det är bara lite jord under naglarna.

Jag trivs som fisken i vattnet på praktiken. Arbetet är väldigt varierande, till exempel tillfrågades jag om hur framsidan på nästa års katalogs ska se ut och jag har fått välja några av de blommor som de ska sälja nästa år. Förutom att rensa har vi mest kollat på skadedjur, tagit sticklingar och druckit kaffe. Dessutom har jag fått fina presenter. En trädgårdsalva för torra händer med doft av pelargon, en bok som de har skrivit om pelargoner och massor av pelargoner. Igår cyklade jag hem till mamma med cykelkorgen full, sen bytte vi middag mot blommor. På bilden är en blomma som var fin när jag fick den. Sen blev den tilltufsad när jag åkte hem med dem på färjan och gick vilse längst en motorväg i botkyrka.
Idag kom jag hem till mig för första gången sen i måndagsmorse. Tyvärr har jag fortfarande stopp i avloppet sen jag planterad om fikonträdet där. Jag kommer inte kunna duscha, typiskt för snart ska jag iväg och sitta på uteservering och dricka öl. Nu kommer jag vara jordigast där, skönt att jag kan tvätta händerna.

En liten italiensk man som lagar mat.

Jag har bott hos mamma under mina två första arbetsdagar. Igår stod middagen på bordet när jag kom hem sen bakade mamma chokladkakor. Finfint var det. På kvällen åkte vi på bilutflykt och kollade på fina träd som mamma har sett från sin buss. Idag när jag kom hit stod det en liten italiensk man och lagade mat. Jag upphörs aldrig förvånas av henne. Jag undrar om det är en älskare eller vän. Han har bjudit ner mig att kolla på hans odlingar på Sicillien. Gott ska det bli iallafall, timjankyckling i ugn och grönsaksröra.

fredag och måndag.

I fredags hade vi den sista dagen med klassen innan praktiken skulle börja. Vi hade lektion ute på en åker för att ta jordprov och kolla på lerjordar. Det var olika typer av lerjord fast på samma åker. Vår lärare tyckte att vi skulle smaka på jorden för att känna skillnaden. Om man inte vågade (högst förståligt eftersom vi har läst mycket om skrämmande skadedjur) fick man nöja sig med att känna på jorden. Strukturen kunde förändras väldigt mycket. Efter skolan träffade jag Caroline som var i stan och åt en god glass i solen.
I morse åkte jag färja till pelargonodlingen. Första dagen har fått lära mig mycket saker och att rensa plantor. Mamma har alltid haft mycket pelargoner och jag har alltid tyck att det ger stor tillfredställelse att dra bort gamla blommor och blad. Idag har jag riktigt grävt ner mig i den sysslan, imorgon väntar andra uppgifter.

skolarbete.

Idag har jag åkt höskrinda. Den var en gymnasieelev som körde, väldigt kaxig var hon. Det var roligt, jag var glad som ett barn och skrek och vinkade till alla andra i klassen som krattade löv. En i min klass sa, där sitter du och bara pryder släpvagnen. Trodde han kanske men jag gjorde mer än så. Jag satt på lövhögar som skulle köras till komposten. Om ingen skulle ha suttit på dem skulle de ha blåst bort och hur hade det sett ut när vi hade krattat så länge?

En plomberad balkong.

Jag har en fransk balkong. Det är trevligt att kunna öppna en dörr och vädra. Innan jag flyttade in i min lägenhet fick jag veta att den förre hyresgästen hade tackat nej till en vanlig balkong. Jag förstår henne, en balkong på första våningen över en liten parkering och brevid en gata är inget man vill lägga 500 kronor i månaden på om man har världens finaste innegård. För ett tag sedan fick jag veta att de planerar att bygga balkonger på alla lägenheter. de som har tackat nej kommer att få något som kallas plomberad balkong. Det betyder att det franska räcket sitter kvar och hindra hyresgästen från att gå ut på balkongen... När jag gnällde om detta i skolan fick jag höra om treor som hyrs ut som tvåor, de låser bara en dörr.. Knäppt bara tycker jag! Tänk dessutom om man tackade nej till balkong för att slippa allt jobbigt med byggandet av balkongen.

Alltid Dolly!

När jag flyttade hemifrån tyckte jag inte att det var lika roligt att laga mat som det var när jag bodde hemma. Helt plötsligt handlade det inte bara om smak och konsistens utan även om pris och att äta i ensamhet, och det tog verkligen ner mitt intresse ett tag. Fri från prisångesten och med sällskap blev jag snart när min vän maria flyttade in. Jag fick inte bara en lägre hyra (=mer pengar till mat) utan också en matlagarvän. Hon brukade gå till systemet, jag var inte 20, och jag handlade mat sen satte vi igång. Vi brukade leka att vi var dolly som var med i ett matlagningsprogram. Sen dess har jag alltid haft en nära relation till Dolly. Jag har bara en skiva med henne men den innehåller jättemånga hits. På min 25 års dag ska jag och maria se kvinnan som räddade mig från att ha tråkigt i köket och ångest över dyra matvaror.

Stå dig själv närmast.

Man måste tänka på sig själv, eller hur? Ringde min pappa mig och sa. Visst sa jag, det är min melodi också. Pappa har varit sjuk, en hemsk förkylning och nu måste han sjukskriva sig. Nästan varje dag har han ringt för att berätta vad termometern visar. Ibland har jag svarat och lyssnat men inte alltid, man måste tänka på sig själv. Om man har svårt för det och känner sig självisk kan man göra som en av tanterna på östermalm. Man sätter upp en bild på george bush och så fort man känner sig elak tittar man på bilden och tänker, så elak som honom är jag iallafall inte. Sen känns allt lite bättre.

Pelargonpraktik.

Om en vecka börjar min praktik. Jag ska i fyra veckor vara i ett växthus på ekerö som odlar pelargoner på gammalt vis, det vill säga ta sticklingar för hand. Det är ett litet växthus (350 kvm = pyttelitet i odlingssammanhang) som två systrar har startat upp. De odlar mer än tusen olika sortets pelargoner, och har lovat att jag kommer kunna nästan allt om pelargoner efter praktiken. De levererar de flesta blommorna till affärer men har även lite öppet för försäljning på plats. Förutom lunch ska jag även ta med mig solkräm och tunna kläder för det kan bli varmt i växthus. Det känns som om jag ska på en lärorik semester sju timmar per dag.

När du närmar dig en stad för att anfalla ska du först erbjuda fred.

Den här helgen har jag jobbat kommunalt inom vården. Det innebär att jag har gnällt och hört gnäll nästan oavbrutet. Att gnälla är ju som alla vet mitt normala sätt att kommunicera på så jag kände mig som fisken i vattnet. På söndags eftermiddagen var jag däremot trött på att höra gnäll så jag avslutade arbetshelgen med att skoja om att vi skulle strypa några av tanterna. Det var ingen i personalen som skrattade. Säkert var det för att det bara var snälla vårdbiträden som hörde på mig. Det finns nämligen två olika typer av vårdbiträden. Den ömma som älskar att försöka förstå och hjälpa och beklaga krämpor. Och den mer hårda som står en bit ifrån och blänger och säger försök själv först, kan du inte så ska jag hjälpa dig. En sak är klar iallafall och det är att det är tur att jag inte ska jobba med människor i framtiden.

Den senaste tiden.

Jag har varit dålig på att skriva, men jag har haft för mycket att göra! Den senaste veckan har dock varit trevlig. Den har bland annat innehållit att jag blev klar med min bästa skulptur någonsin och tog hem den, köp av ett par fina roströda vårskor, middag vin och dans med Maria. Mindre roliga saker har varit att behöva mecka traktor under en hel dag. Då fick vi till exempel lära oss hur och var man ska spruta olja för att hålla den i fint skick. Nu är det äntligen helg, tyvärr ska jag jobba men också gå på teater!

Att välja sina kakor.

Jag har alltid gillat sötsaker. I min skola får man på förmiddags fikan bara köpa bröd, som man kan bre själv med olika pålägg och frukt till kaffet. Sen på eftermiddagsfikat är man jättesugen på något sött men då finns det bara dammsugare och dilakatobollar. Inget vidare alls tycker jag. Eleverna får stå i en kö och personalen i en annan (mycket kortare) brevid. Ganska ofta får personalen något hembakat till sitt kaffe. En gång frågade jag om jag fick köpa en bit av personalens hembakade rabarberpaj och den trevliga damen sa att visst det gick bra eftersom det var fredag och de hade mycket kvar och den var några dagar gammal.. Sen dess har jag ätit rabareberpaj nästan varje kväll i två veckor, så gott var det!
Häromdagen fick personalen mjuk pepparkaka till fika. Jag frågade om jag fick köpa en, nej sa hon i kassan, det är bara för persoanlen. Åhh, trist sa jag, då vill jag bara ha en kopp kaffe. Men jag kunde såklart inte släppa tanken på den hembakade kakan och frågade vad det var för en kaka och om den var god. Du kan väl få min så tar jag ingen idag sa den trevliga i kassan då. Sagt och gjort. Jag tog en kaka och hela klassen satt sen och vara avundsjuk när de tuggade på sina äckliga dammsugare.. Det lönar sig att fråga men man ska också vara aktsam, idag lärt mig att rabarber innehåller oxalsyra som man nog kan få lite magknip av.

bevakad förort.

Min kompis som jobbar med att förebygga brott kom hit till mina kvarter för att hälsa på. På hennes jobb håller de på med ett projekt för att få ungdomar under arton att sluta dricka alkohol. Jag visade henne dagisgården där de brukade sitta och fullna till på helgkvällar. Hon tyckte att jag skulle ringa polisen och påstå att de förde oväsen så att projektet lyckades, alkoholen skulle minska om polisen kom oftare.. Det skulle också leda till att ungdommarna slapp bråk och fylla och allt det kan medföra. Jag menade att nej, det kunde jag inte göra. Klart de ska ses och dricka lite alkohol och försöka växa upp. Inte bara hemskheter har kommit utav ungdomsfylla, tänk på alla som har blivit kära till exempel. Vi var alltså oense om hur ungdommarna skulle räddas.
Vi gick iallafall en promenad och hon gladdes åt att det var en fin förort, inte så hemsk som hon trodde innan hon hade sett den. Det finns till och med en ungdomsgård. När vi gick förbi ett ålderdomshem såg vi ett klotter som vi båda var överens om var kul.

Prylar!

Min söta lillasyster skrev om prylar idag på sin blogg. Hon jobbar lite efter principen ju fler dessto bättre.. Det gjorde jag också när jag var ung. Nu när jag är äldre vet jag mer om detta och tänkte berätta om sanningen med prylar. Ett bra exempel är planeringen inför min födelsedag. Jag planerar alltid långt i förväg och skrev upp ett elektroniskt rivgärn på listan över tänkta födelsedagspresenter. Jag tänkte att det skulle bli så bra och praktiskt, hade en sån när jag jobbade med att laga mat på dagis. Sen insåg jag att om jag får en sån kommer det bara innebära problem, var ska jag ställa den och kommer den att användas tillräkligt eller bara samla damm. Om man använder grejen tröttnar man ändå alltid för eller senare och försöker putta den långt in i skåpet men den stirra ändå argt på en för att man missköter den. Den kommer till exempel drabbas av fel i elektroniken eller slöa rivblad.. Ett annat exempel får en kille i min klass stå för, han har bestämt sig för att hoppa av samhällets fashion show och använda sina kläder tills de går sönder och då försöka köpa ett nytt exakt likadant klädesplagg. Det är därför som man ska ha så lite saker som möjligt, (få, färre) färst saker vinner ungefär.

Allt om växtlatin.

Idag hade vi identifieringsprovet. Det är ganska skoj, alla smyger runt bland massor med kvistar och skriver med en serietidning som underlag. Efteråt har vi lång fika och sen får vi veta vilka kvistarna var. Jag hade inte många fel men tyvärr blandade jag ihop rönnsumak med ullungrönn.. det var väl ok eftersom jag inte pluggade alls kvällen innan (som jag borde) utan kollade på läskig film och sen inte kunde sova. Andra halvan av lektionen gick vi växtvandring i det snöblandade regnet och kollade på nya kvistar till nästa prov. Ingen vila ingen ro och inte får man klaga över lite förfrusna händer när man ska blir trädgårdsmästare och det finns så mycket växter att lära sig identifiera.
Jag har lyckats värva några av mina klasskamrater till höstens spännande universitettskurs om trädgårdar. Hoppas vi blir många från klassen så kan vi sitta längst fram och prata växtlatinspråket.

ledig måndag med lite utseendefixering.

Jag gillar mitt korta hår mycket mer nu efter helgen. Det finns flera anledningar, en är att Maria var här igår. Medans vi delade ärtsoppa och plättar berättade hon om en brud hon kände som hade samma frisyr som mig och som hade haft en affär med en stor svensk popstjärna.
En annan anledning är att Helena sa att det är fint med kort hår till röda läppar och klänning. Jag ska försöka tänka så och sluta leva ut den lilla pojken som bara vill ha på sig för korta byxor.
Nog om hår, idag har jag varit ledig och köpt skor. Imorgon ska jag ha identifieringsprov på träd, svårast är de olika rönnarna och häggarna. Jag har pluggat en del men ska ta en paus nu och läsa skönlitteratur i badet till vackra levande ljus.

Trivseldefekt som försvann.

När man flyttar ofta byter man också badrum ofta. Ofta har jag delat badrum, det har varit mer eller mindre trevligt. Det otrevligaste hitills inträffade på den senaste toaletten. Alltid när jag ville vara där ville ett gäng silverfiskar hänga där för att försöka äta lite fibrer från papper på toagolvet. Vi stötte alltså på varandra jämt! Sen började jag förtala dem i skolan och söka på nätet efter ett sätt att göra mig kvitt dem. De kände av mitt ogillande och försvann. Det är för bra för att vara sant, men sant är att jag inte har sett någon av dem på minst två veckor. Jag vet inte om det kan bero på att lillasyster köpte med sig fint toalettpapper som ska kännas som silke, det pappret kanske är för hårdsmält för fiskarna och så har de stuckit till grannen för att käka fibrer?

Kvällens ekonomi.

När tvåbarnsmamman kom hit för att dricka te började hon besöket med att slänga in pengar i hallen innan hon klev in själv. Hon påstod att det skulle innebära att mitt nya hem skulle vara fritt från ekonomiska problem. Det var snällt av henne att försöka men tyvärr fungerade det inte. Bara någon dryg vecka senare drabbades ju hemmet just av problemen. Imorgon kommer de lösa sig för då ska jag hämta ut kortet men det hjälpte inte när jag ville dricka öl på lokal ikväll. Jag tog med mig de få kontanter jag hade och tro mig om ni vill men jag blev full på bjudöl av kära vänner. Endast en betalade jag själv, resten bara hamnade framför mig på bordet. Det är så man blir rörd. Något annat som berörde mig den kvällen var toakön. Framför mig stod fyra brudar från dalarna klädda i trenchcoat, pumps och fodralklänning. De hade midjelångt blont hår och var mycket sminkade. Medans de väntade på sin tur sjöng en medans de andra stampade takten med klackarna, eller med handen mot portföljen. Trots att hemmet inte hade tur med ekonomin så hade iallafall jag tur med kvällen!

Gurkaffär.

Varje fredag säljer de grönsaker eller blommor som odlarna har odlat i skolan. Den här fredagen fick man köpa två gurkor för femton kronor. Billigt, eftersom de är ekologiska och närproducerade. En kamrat som går odlingsinriktningen visade mig växthuset där gurkorna hängde. Det var hur fint som helst.
Senare på kvällen gick jag en promenad i det kolonilottsområde där mamma hade en lott för många år sedan. Jag tittade ordentligt på lotterna för att försöka minnas vilken det var hon hade haft när en farbror kom fram för att fråga om jag inte var intresserad av att skaffa en lott. För mycket jobb just nu lilla farbror sa jag men vi talade ändå en stund om området. Han var väldigt trevlig och jag tänker att det är så med odlingsintresserade människor. De är trevliga och får se mycket fint.

Höstens kvällskurs på universitetet.

Kursens mål är att ge kunskap om trädgårdskonstens och landskapsarkitekturens historia i Sverige från medeltid till idag med internationella utblickar. I två delkurser studeras bl a stormaktstidens trädgårdar och 1700-talets landskapsparker, offentliga parker, kyrkogårdar, villaträdgårdar och nutida landskap, trädgårdsväxternas historia samt restaurering och vård av parker och trädgårdar.
Jag tycker att detta passar för en blivande trädgårsmästare/historiker?

Skolarbete

Idag har vi vårstädat på skolområdet. Min grupp hade som uppgift att rensa en damm där det snart ska vara fullt av guldfiskar. Vi fick låna gummistövlar och trampa runt och håva upp löv. Sen rensade vi ett stenparti från ogräs och klippte av död vass. Det var schysst att vara ute och utföra kroppsarbete. Med jordiga fingrar drack jag mitt kaffe och åt bulle och log mot solen.

Gäsp.

En gång kände jag en grabb som inte kunde gäspa. Han fick inte till avslutet. Alltså då man känner sig nöjd över att ha fått in ordentligt med syre. Han kunde bara påbörjade gäspar och fick sluta mitt i. Tänk så hemskt, gäspa som är bland det trevligaste som finns.
På mellanstadiet var min klass och paralellklassen superstora, det var rekord på skolan. Eftersom många av eleverna var pratiga och stökiga delades klasserna upp i tre. Jag fick gå i den nya tredje klassen. Vi fick en lärare som hette Ingalill, hon hade mycket fina smycken och kläder. En gång var det en kille i klassen som gäspade under hennes lektion, han höll inte för handen och hon blev väldigt upprörd och ledsen. Resten av lektionen pratade vi om hur man kan göra för att visa respekt. Sen dess gäspar jag alltid med handen för munnen när det är möjligt. Ibland när man bär kassar eller så försöker jag istället vrida huvet nedåt under armen. I de tillfällerna blir en gäsp så ansträngd så då råkar man ofta hulla* samtidigt. Och det känns ju som bekant inget vidare.


Spotta i tunna jämna strålar. Populärt bland ungdommar.