mer än tre korta skratt.

Jag har slutat läsa i den tråkiga körkortsboken och börjat på en bra roman. Ett par sidor in i boken beskriver en av personerna i boken hur han skrattar.
Tre korta Ha ha ha från magen, sen får det vara bra.
Det påminde mig om när jag som fjortonåring var hemma hos mina bästa vänner som bodde varannan vecka hos sin pappa och varannan hos mamma. Hos deras mamma skrattade och fnissade vi jämt. Men deras pappa sa att han blev galen på fniss som pågick i timmar. Man fick bara skratta tre korta ha ha ha, inte mer. Om något var jätteroligt fick man hålla det inom igen.
Nu för tiden är det hemskt sällan som man fnissar eller skrattar i timmar och när det händer så är det ju världens bästa sak.
I höstas gick jag på en yogalik träning varje torsdag. En gång sa ledaren lägg händerna i rumpan istället för lägg händerna under rumpan. Det tyckte jag och tvåbarnsmamman var jätteroligt, vi skrattade oförskämt länge och störde det lugna passet. Men skrattet var antagligen den bästa träningen det passet och nog det skratt man behövde mer än yoga.