Först ingenting sen ingenting sen allt och nu ingenting.

Idag vaknade jag tidigt. Jag gick upp och väntade på att klockan skulle bli tio. Det var då som biblioteket, ett cafe och två affärer skulle öppna och jag såg mycket fram emot det. Klockan tio hängde jag på låset till cafeét och sen fikade jag ordentligt. Därefter gick jag till affärerna och sen biblioteket för att läsa dn. Nu är nästan allting i den här hålan stängt igen.
Det är märkligt att inte prata med någon och veta att det ska vara så här hela helgen. När kassörskan i mataffären frågade om jag hade medlemskort kraxade jag bara till svar eftersom jag har varit tyst så länge. Och så här fortsätter det om inte nittonåringen förbarmar sig över min situation och tar med mig ut ikväll för att titta på raggare.