pliktskyldighetsdagen

Så kallade de kvinnodagen för på radion. Jag firade genom att närvara på Bangs stödfest på södra teatern. UTAN KAMP, INGEN FÖRÄNDRING! Skrek en man i klänning från en scen. publiken hurrade, det är trevligt med sånna där tillställningar där man får känna sig ung igen.
Det är märkligt hur man under sin ungdom funderar på jämställdhet utan att riktigt ha hamnat i de situationer då man behöver ta ställning till hur det är att leva jämställt. Nästan alla jag känner var hårdbarkade feminister under tonåren men ingen av dem lever jämställt nu, bara några år senare.
Jämställdhet handlar ju alltid mycket om individers vardag och deras problem med att dela den lika. Borde människor få tillåtas att välja bort jämställdhet hur lättvindigt som helst för att det passar dem bäst, eller är det ett för högt pris som betalas isåfall? Lagar i Sverige säger nja, vi har till exempel pappamånaden som ju innebär att man lägger sig i jämställdheten i människors vardag.
Gudrun sa vid ett tillfälle, att i miljöfrågan ser vi klart och tydligt att de som inte är med oss utan väljer t.ex att köra bil bör straffas på något litet sätt. I detta fall genom att de får betala extra skatt, men det finns också förmåner att hämta för de som kör miljöbil.
En annan diskussion absolut, men värd att jämföra med. Inte är det väl bara sig själv och sin egen kropp som går sönder om man inte lever jämställt? Ser man det i ett större perspektiv så hur påverkar det samhället?